Pappa
I tidigare inlägg har jag tagit upp fenomentet äldre herrar som åker till tippen, idag kom tippen på tal igen. Jag blev erbjuden en gratis resa dit, inte bara en gång, utan två gånger på samma dag! Tänk att få möjligheten att åka till tippen två gånger samma dag! Och inte nog med detta, de öppnar ca 9.00 också! Och jag skulle bli insläppt! Kan det bli bättre?!
Tack pappa, tack för ditt erbjudande, men jag tror än en gång att jag artigt tackar nej till ditt helgnöje och stannar hemma och sover en extra timme eller två. Vi kan umgås men vissa av våra aktiviteter tror jag det är bäst vi håller för oss själva!
Time goes by
Nu när jag blivit äldre har jag insett den bistra sanningen. Jag kommer inte alltid vara ung, utan problem och inte känna till några andra i världen. Jag kommer lämna hemmets trygga vrå, bege mig ut i världen för att söka lycka. Att tiden går så snabbt visste jag väl, men har inte direkt velat tänka på det. Blir man för fixerad vid tiden glömmer man bort det man har och lever inte i nuet. Istället för att ta vara på varje litet ögonblick går man runt och är rädd för allt man inte hinner med och allt som går förlorat. Det blir som en besathett som genomsyrar varenda vrå av kroppen, varenda liten centimeter. Efter ett tag inser man att det inte funkar att hålla samma tempo som innan, man kommer kanske inte hinna med allt man velat, men kan komma mycket nära. Även om alla ens önskningar inte går vägen, upplever man under sin levnadstid så mycket mer, som är precis lika viktigt som den där nya cykeln. Efterhand växer man upp och inser att man har det ganska bra, eller dåligt, der beror på vilken livssyn man har, vilken levnadsituation man befinner sig i och vad man värdesätter. Ofta har jag gått runt och varit rädd för döden, det har blivit som en mardröm, ständigt sökandes mitt sinne, men det finns viktigare saker. Döden kommer vare sig jag vill det eller inte, men jag kan välja att ignorera den och ta itu med den när det är dags. Vi får inte glömma att ta vara på livet, vi får inte fler (om man nu inte tror på reinkarnation).
För att citera en mycket klok människa jag känner: Det är farligt att leva, man kan dö.
När livet gör sig påminnt.
Framöver kommer endast väl genomtänkta saker att produceras, dikteras och bevisas. Ingen mer spammning, inga mer inlägg för att fylla ut, tiden för det är slut. Jag har funnit viktigare saker i livet. Bloggen kan vänta.
The Road to Mandalay
....
Tänk att få flyga bort en dag, bara lämna allting som det är och försvinna. Fly från det förgångna och finna framtiden. Finna en rofylld plats, fri från bekymmer, fri från vardagens bestyr. En plats att ta det lugnt på. En plats där man är fri. Hakuna Matata.
Sovmorgon
Få blir berikade med sovmorrnar. Få ha turen att faktiskt få stanna hemma och bara ta det lugnt. När man väl får en sovmorgon, om det så bara är på 30 minuter så blir man överlycklig över denna lilla stund i frihet. Som student tar man ofta vara på varje tillfälle då man inte behöver vara i skolan.
Detta året har jag blivit berikad med två sovmorrnarl, vilket känns ganska bra. Det finns dock en liten ynka detalj som jag är lite, tja vad ska man säga, skeptisk över. Att en fredag börja sin skoldag klockan 14.25 känns lite onödigt. Saken som gör det ännu mer onödigt är att lektionen är idrott.. Detta resulterar i att jag, när alla andra slutar, cyklar till skolan för att genomföra en timmes idrott i skolans gympahall. Som en godtrogen elev skolkar jag aldrig och kommer därför på varje idrottstillf'älle, det känns bara så konstigt att gå till skolan halv tre...
Man får helt enkelt se det positiva i detta underliga levnadssätt. Jag kan titta på Seinfeld varje torsdag, sova så länge jag vill och går till ett träningspass varje fredag som jag får betyg i. Ganska skönt sätt att leva på faktiskt.
Bang bang, you're dead
Att det ska vara så svårt...
Nu måste man istället sitta och titta genom miljontals hotell, flyg osv för att hitta var man ska ta vägen. jag blir galen! Varför kan inte allting bara vara lätt så man kan lägga mer tid på någonting annat? Varför, varför...?
- Men jag öppnade fönstret!
Ibland är det himla skönt att inte göra någonting, att bara ta det lugnt och sitta inomhus. Att vakna vid 12.30, äta frukost vid 15.00 och sedan ligga framför tvn till 22.00, med matpaus mellan såklart! Det är inte helt fel, men som alla vet så vill ju egentligen mammor att vi ungdomar skall vara aktiva, röra på fläsket för att undgå den fläskighet som sprider sig med alla stillasittande jobb och i takt med teknologins utvecklig. De vill helt enkelt att vi skall vara ute!
När då min kära moder frågar om vi inte varit ute idag, kommer jag med det snabba och geniala svaret: Nej, men jag öppnade ett fönster!
Till svar av min kloka fader fick jag (vad som också kommer avsluta dagens inlägg): När inte ni kan komma till världen, får världen komma till er.
Adjö!
Halleluja!
Jag måste nu även passa på att be om ursäkt till Telia då det inte var deras fel att internet lade av utan en felkoppling av kablar i vårat hus, som tydligen funnits där sedan det byggdes. Alltså, inte Telias fel, husets. Detta är ett bevis på att man aldrig ska kasta sten i glashus.
Idrott
Men för att ett lag ska kunna fungera måste det vara någerlunda samspelt, deltagarna måste ha någon form av ex. bollsinne och inte vara rädd att slå sig (när det gäller sport med kroppskontakt). Om dessa egenskaper saknas faller laget pladask, samarbetet måste fungera.
Med detta vill jag bara nämna min idrottslektion idag, som verkligen inte innehöll någon form av samspel eller känsla, den var urusel. De sägs att alla kan röra på sig, men vissa rör sig fan så mycket mindre än andra.
Att föda barn
Efter många diskussioner fick jag en tanke: Om alla barn i världen skriker samtidigt, hör vi det då? Denna tanke i sin tur fick mig att undra över om alla operasångerskor tog den högsta ton de kunde, skulle vi spränga ljudvallen då? Eller om alla människor i hela världen skrek samtidigt, skulle vi då spränga ljudvallen? Går det överhuvudtaget att göra det? Föga intressant go vänner.Vet ni får ni gärna höra av er!
VARFÖR?!
Jag är glad, jag är glad, men mitt i mitt glädjerus tittar jag på andra bloggar och ser videofilmer där man är ute och rastar sina hundar! Varför berätta om det? Jag förstår inte meningen... Ingen bryr sig väl om när, var och hur jag rastar min hundjävel?
Jag ska inte bry mig mer, jag har tjatat om detta tillräckligt. Det räcker nu, jag lägger ner klagan. I'm done.
Spammning
Bitter vs Glad
Vad är egentligen mest uppskattat? Själv måste jag ju faktiskt säga att jag finner bitterhet aningen skrattretande, jag skrattar åt det alltså, det är grymt kul! Att läsa bittra tankar, texter, bloggar är en rolig sysselsättning. Vissa personer (även jag) retar sig på sådana små obetydliga problem som är hur kul som helst att läsa om. I deras desperata jakt på att hitta minsta lilla fel lämnar de ofta det relevanta för att bara kunna vara arga på någonting.
I slutändan är det nog ändå lättast att vara glad för det mesta. På något sätt uppskattar omgivningen en mer då och positiv energi sprudlar och sprids. På detta sättet motverkas trötthet och nedstämdhet. Kanske ett nytt läkemedel?
Prata så man förstår
Peter Pan
För att förklara min glädje närmare så krävs kanske lite bakgrundsfakta: Frida har alltid gillat Peter Pan och då hon såg den första gången ville hon bara se mer. Dock hade familjen inte filmen själv och funderade därför på att köpa den. Sagt och gjort, mamma och pappa åkte iväg och köpte en film, men inte var det den riktige Peter Pan, det var en fejk! En orangeklädd pojke med svart hår som hade ett sånt där ondskefullt sneaky skratt som den riktige aldrig skulle yttra. Frida var i tårar.. Det var inte den riktige Peter Pan. Hon har några gånger sett filmen (den riktiga alltså) och aldrig tröttnat. På sista tiden fick hon åter ett infall och ville se den och räddaren i nöden var släktningen själv.
Vill ni någon gång se andra fejk-filmer har jag en som heter Simba, the king lion. Inte alls en kopia av The lion king, jag lovar! Nu ska jag fortsätta mitt glädjerus.
En av mina högsta önskningar förblir alltid att kunna flyga som Peter Pan.
Antal dagar offline: 2
Nu är jag i alla fall tillbaka, frisk, levande och med skrivarlusten på topp. Slutet gott allting gott är det väl man brukar säga?
T A C K !
Sitter just nu och bevittanr svenska idrottsgalan där komedin flödar. Detta har fått mig att fyllas av glädje! Jag vill utbringa ett stort TACK till alla våra komiker som förgyller våra dagar med sarkasm, ironi och allt som hör komedin till. Tack för att ni driver med folk, tack för att ni får oss att må bättre, att ni frambringar den enda sanna glädjen (skadeglädjen). Tack för att jag får ha roligt på andras bekostnad. Tack.
Världshäravälde
Ge mig inte för mycket makt, för jag gillar den, verkligen. En seger är som en drog för mig, vilket är mycker bättre än sådant som hasch eller nått annat skit. Tänk vad bra att bara kunna gå på segerkänslan. Men som sagt, när jag får för mycket av det goda är det lätt att jag lever på det alldeles för mycket, jag åker på vågen lite längre än vad jag skulle gjort. Därför uppmanar jag alla som har den här segerviljan att ta vara på varje liten seger, men inte för länge, när du är klar med den, sätt igång mot nästa och se till att vinn den!
Jag blir så matt
Detta problem har fått mig att tänka om.. Ska jag egentligen inte byta inriktining, från språk till någonting tekniskt så jag kan laga felet? Kanske kan JAG faktiskt få det att fungera? Vem vet? Så många frågor, inga svar.. Telia, snälla jag lovar att jag ska sluta med godis, jag ska göra er en tjänst, detta är ett oerhört stort problem för mig.. Verkligen, det finns ingenting viktigare, jag är totalt omedveten om allt som händer runt omkring mig då detta problem tar upp så stor plats i min hjärna. Jag vet inte vad jag ska ta mig till... Detta kan leda till samhällets förfall! Vi som är uppväxta med dessa apparater runt oss, vi känner inte till någonting utanför denna värld. Hur många av oss (jag vet självklart) vet egentligen hur mycket det kostar att skicka ett brev inom detta land vi kallar Svea Rike?
Den fria viljan
I en värld av missförstånd
Kom att tänka på hur ofta jag missuppfattar saker och ting. Det förekommer både i tal och i skrift. Jag är känd för att inte höra vad andra säger, utan bara det jag själv vill. Kan det vara så att jag är uppfångad av andra tankar? Egna vitkiga diskussioner i mitt huvud som är så häftiga att den "riktiga världen" glöms bort? Här finner jag inget svar. Dock har jag ett svar på missförstånden i skrift. Då jag är en obotlig misstags-letare och döpt besserwisser letar jag efter fel och finns det någon gång det minsta lilla grammatiska fel, förstår jag inte mycket. Kanske är det dags att öva på slang och särskrivning?
Matematik
I en nyss förd konversation mellan mig och min kära kollega mini-Mikaela angående matematiken kom vi fram till följande:
- Den är ganska onödig, kan dock behövas i vissa fall
- Det är inte ett dugg roligt, eftersom vi inte förstår
- Vi kommer helt enkelt inte övverrens med siffror (trots detta har jag ett magiskt sifferminne..)
Fröken Frida säger:
Men man vet aldrig vad man behöver förrens man står och ska välja, vad som helst, och då är det likabra att ha lite av varje!
Mikaela säger:
jo sant, men det var inte värt det i mitt fall när det gäller matte... orkade verkligen inte med det.
Fröken Frida säger:
Förstår dig, det är verkligen inte roligt längre..
Mikaela säger:
nej det har visserligen aldrig varit roligt.. jag har aldrig kommit överrens med siffrorna. De hatar mig.
Fröken Frida säger:
Eller hur!
Fröken Frida säger:
Jag är mycket bättre vän med bokstäver!
Mikaela säger:
jag med, skriva kommer liksom naturligt, jag och mitt vokabulär trivs tillsammans!
Mikaela säger: det är mycket mycket roligare.
Fröken Frida säger:
Håller helt och hållet med dig. Mitt vokabulär är mer utvecklat än vad min gemenskap med siffror någonsin kommer vara. Kan det beror på att jag sa mitt första ord när jag var 4 månader?
Aut vincere, aut mori
Latin är ett mycket intressant språk som jag fått äran att lära mig. Många citat har kommit att påverka mitt liv under den tid jag bekantat mig med språket, men trots kursens slut har jag inte upphört sökandet efter flera. Efter att ha hittat en superb sida på internet hittade jag två av mina favoriter igen; Aut vincere, aut mori -segra eller dö. Ni som känner mig, vet att det är ungefär så jag jobbar. Förutom det med döden, fast det är klart, gäller det så gäller det.
Så som jag inte lever beskrivs väl bäst med Cuisvis homine est errare - att fela är mänskligt. Tvärt emot min åsikt. Jag vet att det låter konstigt, men det existerar inte för mig, det är så jag fungerar.
Latinet har fått mig att bekänna saker om min egen personlighet, bäst jag slutar innan det utvecklas. Efter ett tag kommer ni kanske veta att jag även gillar mysiga hemma kvällar och skogspromenader.. Eller? Kanske sagt för mycket redan, jag ska vara tyst. All hell latin!
Barn
Jobb=lön?
Att sitta på möte i 3.5 timmar, planera, jobba, bolla idéer, fixa, ja rubbet, är inte det roligaste som finns, men man gör det för man behöver pengar. Det är ingen hög lön jag sitter inne med, men den ger lite i alla fall. Ni förstår mig, jag jobbade verkligen hårt idag och tänker att detta ger ju lite pengar, men det gjorde det inte. Här har jag suttit och jobbat jättemycket och så får jag inte lön för det, bara för ekonomin hos mina arbetsgivare är körd i botten. Jag kan förstå dem, det kan jag, jag är inte så hjärtlös som jag verkar. Men när man har suttit en hel söndag, planerat och verkligen jobbat vill man ha någonting för det. Ett tack kanske? Någonting som ett bevis av uppskattning. Men nej, t o m det är för mycket begärt. Det är inte bara pengar som saknas, medmänsklighet och social kompetens, det är två andra nyckelord.
Det jämnar ut sig
När vi i vår umgängskrets diskuterar pengar blir det ofta häftiga diskussioner om vad man vill ha och inte ha. För det mesta är vi ganska panka allihopa eller så är vi helt enkelt för snåla, eller jag är oftast för snål. Jag brukar jämföra mig själv med Joakim von Anka. Jag älskar inte pengarna som medel, utan jag älskar pengarna för vad de är. Helst skulle jag vilja ha så mycket pengar att jag skulle kunna ha ett kassavalv, precis som Joakim. Jag skulle bada i myllret av putsade slantar, ha en egen liten oas för avkoppling och bara vara. Tyvärr är inte mina tillgångar så stora, så jag kan ju nöja mig med ett litet trevligt handbad.
Hursomhelst så brukar jag och Sofia komma till slutsatsen -det jämnar ut sig. Den ena gången bjuder den ena, den andra är det den andres tur. På nått konstigt vänster så blir det alltid bra i slutändan. Vi lånar inte en massa av varandra, vi betalar inte tillbaka, det bara jämnar ut sig. Det är tur att man har en sådan connection att man kan lita på varandra på det viset, för när det handlar om pengar, ska man välja ut sina kontakter väl.
Dedication: Maxine & Frida relationship
Efter uthusterrorn 2007 visste vi att vår vänskap var speciell och att många aldrig kommer få skåda en sådan vänskap som vår. Då Maximus börjat på kung-fu introducerades ett nytt nummer till våra gatherings, nämnligen höftkastet. Lika snabbt som det upptäcktes blev det en tradition på varje fest, även om det på senare tid glömts fort alltför ofta. Med detta kära vänner, vill jag bara berätta om min käre vapendragare Maximus, som gör mig lika glad, varje gång jag stöter på henne. För att avsluta detta inlägg vackert vill jag självklart citera Sir Maximus och säga: "genom eld och vatten kan en sköld av titan färdas."
Yoga
Natt
Att välja eller inte välja, det är frågan
Jag avundas inte min bror ett dugg, eller de andra i hans ålder för den delen. Det har nu blivit dags att välja till gymnasiet. Det val som för många anses svårt, vad ska hända, vad vill man bli, vilken utbildning krävs för mig? Min käre bror är dock så duktig och säker på sig själv att han redan vet vad han ska välja, och kanske redan vad han ska bli, vilket jag kommit underfund med nu på senare år.
Men faktum är ju faktiskt att det snart är dags för mig att välja med. Snart är det dags att ge sig ut på öppet vatten och sätta kurs mot slutmålet. När det gäller jobb, gäller det att hitta ett man gillar, för förhoppningsvis ska man ha det en väldigt lång tid framöver.
Till alla er därute som ska välja: Det löser sig! Förr eller senare hittar ni vad ni vill. Hela livet handlar om att välja, det är bara att acceptera, gå vidare och blicka framåt.
Gissa vem
"Den" vet hur den ska uttrycka sig och gör det ganska bra, men om den inte får sig en spark i röven kan latheten ofta gå över styr. Ett sant musikintresse speglar dess personlighet och inom detta område finns stor visdom. Denna visdom kan dock på flera plan utvecklas så det är inte nån glorifiering det här.
Med sina talangfulla fingrar får den de mest intelligenta varelser att stanna upp och lyssna på de vackra melodier som framkommer. Med sin styrka hivar den dökött över sin kropp likt en gud, som om vikten inte vore något som helst problem.
Kära vänner inom den närmsta kretsen, vem är det jag beskriver?
Det som göms i snö...
Ny Era
Uttråkad
Dagar
"Dag" - s. -en el. vard. dan; pl. -ar el. vard. dar; dagsens sanning rena sanningen; ta av daga ta livet av - Sammansättningsfog, se resp. ord.
Oavsett hur vi definierar dagen så har den alltid olika betydelser för oss alla. Det som är så fantastiskt med en dag är att den kan variera så mycket. Den ena dagen är aldrig den andra lik. Vad vi än gör med våra dagar så tar vi oss genom dem på något konstigt vänster. De dagar som absolut inte innefattar någonting kan passera inom loppet av en bråkdels sekund, trots att vi inte fyller dem med någonting speciellt.
Vissa dagar uppfattas mer ansträngande då de är fyllda med allt möjligt, man lyckas inte få en enda ledig stund, hela tiden måste man vara igång. Stig upp, äta frukost, borsta tänderna, gå med hunden, bädda, handla, tvätta, städa, laga mat, gå med hunden, städa, fixa huset, städa, laga mat, gå med hunden, se nyhetern gå och lägga sig (föregåenden handlingar utför jag mycket sällan de utförs av min kära moder och fader för den delen).
Dagar är någonting vi blivit berikade med, vi ska ta vara på dem, utnyttja dem och leva dem. Vi vet inte hur många vi får, men vi vet att vi alltid får några. Att vara stolt över vad man presterar under dagen kan ta oss en bit på vägen. Som någon vis människa en gång i tiden sa: Fyll inte livet med dagar, utan dagarna med liv.
Oövervinnelig
Ack ja, dessa tillfällen ska man ta tillvara på och gud vad man ska njuta av dem.. Länge.
Free as a bird
Vill så gärna ha någonting att klaga över och kritisera idag, men jag känner helt enkelt inget hat just nu. I feel alive!
Uppe med tuppen
Måste verkligen säga att det känns underbart att inte skjuta upp saker, att bara göra som man ska. Sov även med "worrydolls" under kudden idag, känns faktiskt skillnad. En utmärkt julklapp käre vapendragare! Därför slår jag idag ett slag för just worrydolls & själva tanken på att faktiskt för en gång skull leva!
Skuggan av mitt forna jag
Det är bara att köra. Vi måste börja allihopa. Kanske inte med att träna, men i alla fall med att ta tag i våra liv. Vi måste för en gång skull göra alla de saker vi pratar om och inte skjuta upp det till nästa dag. Det händer alltför ofta; det du inte gör idag kan du göra imorgon.. Det måste bli slut med detta nonsens, gör för en gång skull som du säger, istället för att svika dig själv. I längden leder det bara till fördärv.
Förlåt, igen.
Det är bara det att avsaknaden av total intelligens och social kompetens gör sig påmind i ditt stora, feta, huvud.
"Är det konstigt man känner sig gammal när de äldre beter sig som barn?"
Censurerat
Jag ber om ursäkt för min ambivalens, men jag kan helt enkelt inte riktigt bestämma mig för hur jag ska ställa mig i frågan om irritation eller ej. Märk även att jag älter det om och om igen, vilket jag vet är oerhört tråkigt och ointressant att läsa. Därför ska jag nu lämna irritationen (även om jag är ganska pissed-of idag) och istället förespråka skitväder. Vad mer kan man önska sig såhär i början av året? Regn, blåst och konstant kyla, kan det bli bättre? Och om det blir lite halt också, oh yes I'm in heaven! Tänk att faktiskt få ha en anledning till att sitta inne vid datorn och uggla, att faktiskt kunna skylla på någonting: Sorry mosan, det regnar - jag stannar inne. FANTASTISKT!
Det optimala hade dock varit om det hade frusit och snöat. Hade det frusit hade jag kunnat åka skridskor på sjön, vilket jag inte kunnat göra på väldigt länge, samt kunde jag gått ut och åkt pulka om det varit snö, vilket jag inte heller gjort på länge. Ge mig kyla, ge mig snö, jag vill bli kvitt all slask och tö...
Finns bara en sak att säga om vädret här nere i landet, det är blött och blåsigt, men ändå kallt som i röva på en isbjörn.
Dagen efter...
Vart man än vänder sig möts man av uppblåsta plastikopererade damer i 25-årsåldern. Vad har jag nu gjort undrar ni? Jo, vi satt här hemma några polare och tittade på "girls of the playboy mansion"... Kan vara därför jag ser uppblåsta bimbosar....
Nej, som en mycket vis ung herre sa till mig så måste jag försöka att sluta irritera mig på så mycket, kanske se det ljusa i livet och istället kämpa för att få det jag vill, på bästa möjliga, lagliga sätt. Livet går ju faktiskt lättare om man ser allting från den ljusa sidan. Å andra sidan ser man allting i svart så blir man glad för små förändringar. Jag svamlar, jag ska sova. God natt..
Några minuter senare
Okej, jag ska sluta spamma nu. Jag orkar inte mer.. Kan vara för att all min ilska plötsligt försvann vid tanken på de fina orden jag fick höra idag. Och de fina orden jag fick höra precis! Mina popupfönster ska bli fixade! Jag känner glädjen genomborra min själ (men jag är ändå sur på alla bimbos). Jag känner hur livet tar tag om mitt hjärta! Än finns det hopp! Kanske var detta början på samhällets förändring? Kanske kan ord och glädje vara nyckeln till frihet? Kanske är revolutionen här? Kanske är vi unga samhällets röst?
Varför skriva om samhället hela tiden egentligen? Varför gör jag det? Gillar jag ordet eller dess innebörd? Jag måste bekänna en sak, jag är inte ett dugg intresserad av politik eller samhället egentligen. Kanske lite av samhället, men inte av politik.. Å andra sidan så går de ju hand i hand. Men jag förstår inte politik, samhället är enklare att förstå, även om de är lika... Nu blev det jobbigt, nu ska jag sova. Det är sent. Adjö.
Nu när jag ändå är i farten...
Jag står inte uuut!
Att marknadsföra sig
Varför ska man då läsa min blogg undrar ni? Jo, den handlar inte bara om mitt liv, skulle bli jävligt ointressant i slutändan, jag har inte giganstiska bröst, är inte 175, är inte supersmal och är inte förlovad. Jag äger ingen jävla chiuaua och jag saknar inte hjärna. Jag är en medborgare som vill se förändring, som tror på det goda och kämpar i rättvisans namn. Jag vill se ett korrekt grammatiskt språk (även om jag kanske inte själv använder det hela tiden). Jag vill bli bäst på någonting, vad som helst så länge det är lagligt och jag vill fantommen göra denna jävla bloggen så jävla populär att ni bara ber om att få läsa mer. Så det ska göras nu, nu ska här kämpas. Famous life, here I come!
