Aut vincere, aut mori
Latin är ett mycket intressant språk som jag fått äran att lära mig. Många citat har kommit att påverka mitt liv under den tid jag bekantat mig med språket, men trots kursens slut har jag inte upphört sökandet efter flera. Efter att ha hittat en superb sida på internet hittade jag två av mina favoriter igen; Aut vincere, aut mori -segra eller dö. Ni som känner mig, vet att det är ungefär så jag jobbar. Förutom det med döden, fast det är klart, gäller det så gäller det.
Så som jag inte lever beskrivs väl bäst med Cuisvis homine est errare - att fela är mänskligt. Tvärt emot min åsikt. Jag vet att det låter konstigt, men det existerar inte för mig, det är så jag fungerar.
Latinet har fått mig att bekänna saker om min egen personlighet, bäst jag slutar innan det utvecklas. Efter ett tag kommer ni kanske veta att jag även gillar mysiga hemma kvällar och skogspromenader.. Eller? Kanske sagt för mycket redan, jag ska vara tyst. All hell latin!
HAHA HAHAHAHA på det sättet ibland Frida, kan vi vara motsatser. Själv felar jag massa och rycker lite på axlarna och säger "oh well". Om andra felar är det samma sak, strunt samma liksom. Don't worry. Min medmänskilghet är fantastisk.
men... sen får jag ju saker och ting aldrig gjort och har aldrig vunnit några tävlingar och har sävliga betyg. Frågan är vilken som är bäst?
Förstår dig käre vän. Dock är jag inte av den naturen som kan acceptera ett fel och mår himla dåligt om så är fallet. Tror dock att du mår bättre psykiskt då du tar lätt på det!
" det krävs en stor man att erkänna sina misstag"
PRECIS. Ska vi komma överrens att du är mer produktiv, får mer gjort och är mycket mer att lita på när det gäller att fixa saker, och att jag mår bättre psykiskt av min inställning och det är mig man ska gå till när maninte vill lida av sina misstag och bara softa?
resonerar ni så borde jag må sjukligt bra psykiskt.
Gillar dock den vise mannen. Han var vis. Erkänner jag mina misstag? Jo, det gör jag väl? Jag tror inte jag gör så många.
