Tid
Fredagkväll och jag sitter i receptionen med masa kroater och italienare, tror jag. De är i alla fall inga tillhörande min förståelsekrets. Och många av dem går misstänkt nära min dator.. Tittar på mig, bevakar mig, undrar. Vad gör dem så nyfikna? Kanske har jag väckt denna arts intresse, kanske vill de bara snoka. Hur de nu skulle få ut nått av det, vet jag inte, om de nu inte kan svenska vill säga.
Det blev ingen film i Pula, tyvärr. Karolina tappade bort en man i Rovinj, men han återfanns på hotellet, dit han tagit sig själv via buss. Efter detta kännde sig mina kära Scandorama konkurrenter nog sig något utpumpade så vi struntade helt enkelt i film. Stackars Daniel hade ju faktiskt varit fast i Rovinj sex timmar för att finnas till hands ifall gubben skulle visa sig.
Ikväll är jag dock ensam, för ovanlighetens skull. Scandisarna är på Kroatisk afton och Animators befinner sig på scen. Kanske kommer någon och acompanierar mig senare, kanske inte. Oavsett vad, väntar jag snällt på Karolina, som jag följer, likt en svans.
Oh yes.
Watermelon
Mycket osammanhängade text. Ibland får man vara sådär lite osammanhängande, som när man åkt buss i ett dygn och inte riktigt hittat tillbaka till krafterna.
Big Bang Theory väntar ikväll. Maraton med Karolina. Getting fat, oh yes!
Survival of the fittest
Jag verkar vara konstruerad så att jag passar perfekt för detta jobb. Jag menar inte bara med min talförmåga, min elegans, förmågan att hamna i centrum, att vara den som allt handlar om, den som alla gillar (inte narcissus alls nej), jag pratar om min storlek. På nått konstigt vänster så hade naturen en plan med mig när jag skapades. Det var som den redan då visste att jag skulle jobba som reseledare på buss.
Kanske hade den andra planer från början, jag menar jag var ju faktiskt ganska så stor när jag var liten, men någonstans ändrades planerna och jag stannade på dryga 1.63 m. Detta kom att bli praktiskt för mig då jag började som reseledare. Jag får plats i de minsta utrymmen på bussen så busschaufförerna tycker det är perfekt att de kan få sitta lite gott de också. Jag kan i princip stå rak lång i köket i bussen, som är på ca 2 m2. Jag har även inga som helst problem att gå mellan sätena på bussen (okej, ibland för rumpan är lite ivägen) men jag passar verkligen in i denna miljö.
Vad jag menar är alltså, att det finns en plan för allt och alla, även om man bara är 1.63, kryllig som ett troll och älskar att prata.
Depression
Money, money, money... It's a rich mans world. NOOOOOOOOT!
Big Sucess
Kanske har min lycka äntligen vänt! Kanske kommer jag nu lyckas få tag på vattenemeloner?! Hur som helst kommer jag leva på gårdagens vinst.
Gårdagen fylldes även av en ny "Sea Queen" tävling. Dock ställde jag inte upp denna gången, jag kan ju inte vinna jämt. Måste ge de andra en chans och denna gången var det bara oldies med så jag kände att konkurrensen var alldeles för svag. Dock var jag lite småsur över att det skulle komma en ny "Sea Queen". Jag är ju faktiskt den enda, det ska inte finnas någon annan. Dock blev jag mycket lycklig när jag märkte att det på banderollen stod "Sea Princess"! Detta innebär att det bara finns en "Sea Queen" och hon är fortfarande regenten över "Hotel Belvedere", Medulin.
P.s dessa gamlingar kunde verkligen inte spela "Romeo och Julia"-scenen. Alltså det går inte ut på att stå och glo bort från Romeo hela tiden, man får ju faktiskt spela med och håva in honom... Nästa gång måste jag kanske ställa upp igen för att visa hur det går till! D.s
Ciao
Kärleken till vattenmeloner
Igår trodde jag att dagen var inne, it would be the day. Kanske var det idag som jag skulle hinna in i matsalen för att få äta mina älskade vattenmeloner, men ack och ve, jag hade så fel. Även idag kom jag försent till den första omgången och vattenmelonerna var slut. Jag vände mitt ledsna ansikte mot galiamelonerna och insåg att jag även idag fick äta dessa istället för vattenmeloner. Detta funkade dock bra eftersom att jag tycker om dessa meloner också.
Så, jag tog mina galiameloner och satte mig till bords bredvid Karolina, började med att äta sallad och njöt. Efter detta började jag på en av mina TVÅ melonbitar, men såg att kön till maten plötsligt var borta. Jag satte undan melonerna och hoppades på att diskplockar-Vedran inte skulle sno min tallrik. Snabb som en vessla smet jag bort mot maten, tog kalkon och ris och skyndade mig tillbaka till bordet där mina meloner skulle finnas. Pulsen steg, skulle diskplockar-Vedran ha tagit tallriken? Nej, den stod kvar som tur var! Jag blev mycket lycklig över detta och satte mig åter till bords för att njuta av min mat.
När jag sätter mig vid bordet sätter jag melontallriken åt sidan och tallriken med varm mat framför mig, och vad händer då?! Jo, NU kommer diskplockar-Vedran och snor mina meloner! Mitt framför ögonen på mig. Jag som trodde att jag änligen skulle få njuta, men icke! Den lilla tjuven stal dem mitt framför ögonen på mig...
Det verkar som jag är dömd till ett liv utan vattenmeloner här i Kroatien. Visst, man kan köpa dem, men jag vill äta mina gratis, på hotellet, kalla! Är det så mycket begärt? Varför ska JAG, som bara tar två bitar få lida. Varför är det inte de som kommer med stora berg som råkar illa ut? Varför, varför? Så många frågor...
Ikväll kommer jag vänta utanför matsalen. Jag kommer slå upp ett camp och sitta utanför ca 3 timmar innan de öppnar. Idag, ska bli dagen, då jag, Frida Månsson, får äta mina älskade vattenmeloner.
Konsten att tala
Ja gott folk, ni som känner mig vet att jag kan konsten att tala. Det är lite av en passion jag har här i livet. Ni vet, öppna munnen, låta folk höra min vackra stämma och helt enkelt sprida visdomsord som får er att tappa hakan. Det är mitt kall här i livet, att låta folk höra mig prata. Det kanske inte låter som något extra för er, men faktumet att folk faktiskt stannar hos mig för att höra mig prata, är bevis nog. Detta har inget att göra med mitt jobb som reseledare som faktiskt går ut på att prata inför folk och tvinga dem stanna. Nej, nej, de hade stannat i vilket fall som helst.
Vad vill jag då få fram med detta? Jo, det har, till min förtvilan blivit så, att jag håller på att tappa min röst! Min värsta mardröm, fasan, allt... håller på att inträffa. JAG, som sades vara kvinnan utan gräns, kvinnan som faktiskt kan prata non-stop 24/7, har pratat så mycket så hon tappat sin röst. Hur var detta möjligt?! Vad hände? Vad kommer hända sen? Så många frågor men inga svar..
Inte trodde jag att det var möjligt att prata för mycket, men så verkar ju fallet vara. Som om detta inte var det värsta, så tvingas jag nu dricka te för att lindra denna smärta. TE, som jag inte tycke om alls. Varma drycker, som jag inte gillar. Jag vet vad ni tänker. "Ta en whiskey, ta något annat starkt för smärtan, men jag är inte så intresserad av det. Anledningen:
- Nummer ett: Whiskey kostar mer än te, jag är snål.
- Nummer två: Whiskey är starkt så jag får ont i magen, den är klen.
- Nummer tre: Jag är helt enkelt inte sugen på Whiskey.
Kanske blir det så att jag i min jakt på botemedel beger mig till apoteket för att inhandla halstabletter o.d. Kanske inte. Kanske visar jag mig vara den kämpe som med egen kraft besegrar detta problem. Troligen blir det detta alternativ.. men kanske med lite hjälp av te..
Ciao
Pengar
När jag säger pengar, menar jag inte mina egna pengar, utan andras pengar. Ni som känner mig vet hur mitt förhållande till pengar är. Jag älskar pengar för det de är, inte det man kan få för dem. Men idag mötte jag till min förtvivlan känslan av att hata pengar. Inte mina egna pengar, men andras.
Att handskas med andra människors pengar kan vara ganska påfrestande. Inte för att jag skulle vilja sno dem, sån är inte jag. Men ansvaret som kommer med pengar.. Och jag som inte ens gillar matte eller är speciellt bra på det.
Nåväl, framöver kommer jag ta en liten paus från mina pengar. Jag kommer försöka bygga upp ett förhållande till andras pengar som kommer fungera. Det är ett svårt beslut, men det måste tas.
Måste bara tillägga mitt i denna dystra minut att jag (tillsammans med mitt lag) vann vattenpolotävlingen idag på hotellet. Det är så det är, jag är född till att vinna.
Ciao
