Fredag

Idag är en sådan dag man önskar skall gå lite fortare och komma till sitt slut. Idag är en sådan dag man faktiskt önskar man hade mindre än 24 timmar att spendera - trots att livet bara går utför. Idag är en dag man faktiskt skulle kunna vara utan.

Kanske ska man börja fundera över vad som egentligen är viktigt här i livet och spendera tiden lite mer på det. Självfallet är det en individuell åsikt, som faktiskt blir bäst genom sina egna beslut. Om alla beslut kommit enkelt och direkt från hjärtat hade det kanske varit enklare att acceptera tidens gång och låta sig själv åka med till nästa hållplats.

För dig ska jag göra det, tusen gånger om.

Ja, våran huvudstad är verkligen något speciellt. Det är sådär småmysigt, även om allt är ganska stort och ibland rörigt. Tunnelbanor, nya vägar, nya människor, allting får mötas på ett nytt sätt.

Stockholmshelgen med Karolina bjöd på allt från en bakfull Jesper Blomkvist på MAX till någon Jonis från Grannfejden på tunnelbanan. Vi fick även en diagnos i form av CP-skada av ett gäng fjortonåringar ca 02 på natten, vilka gjorde det klart för oss att de faktiskt inte var efterblivna och förstod att vi gjorde oss lustiga på deras bekostnad.. Vad ska man egentligen göra när en liten tjej säger: Fan, är det inte du som är Jonis? Amen Guuud! Jag har ju typ sett dig skitmycket på ettan och trean nu! (Överlycklig)

Killen säger: Tja... Jag har gjort lite grejer för trean nu typ..

Karolina och jag tittar på varandra och på tjejen som sitter bredvid oss och börjat självklart skratta.. Att man ens känner igen någon som heter Jonis som har synts i Grannfejden.. Antingen har man bättre minne än vad man tror eller så är folk bara så oerhört "kändis" (för hallå, vilken kändis Jonis verkligen är!!) KÅTA!

I alla fall var Stockholmsbesöket något mycket trevligt och efter denna helg har jag lärt mig att jag tydligen har någon form av sjukdom (TACK! Äntligen en diagnos!) och att jag aldrig ska bli så Kändiskåt att jag känner igen Jonis från Grannfejden!

Efter en timmes flygtur, 40 minuter på expressbuss och åtta minuter på tåg, har jag nu avnjutit en delikat måltid hemma hos Karolina i vår kära huvudstad. Mycket mysigt och oerhört trevligt. Har nu lyckats komma över hennes dator (bara för att hon själv vill att jag ska uppdatera här) och försökte direkt använda hennes dongel som mus. Det är faktiskt lätt hänt. Jag behöver inte skämmas för jag har ingen dongel. Den är rätt lik min lilla datamus som jag har där  hemma, jag är ju inte mer än människa!

Men varför i hela friden kallar man det dongel? Var har man fått ordet ifrån? Kan man ens slå upp ordet i ett lexikon? Finns det på wikipedia?! Kanske hade jag behövt göra mer efterforskning innan jag började min tankebana om donglar... I alla fall är det ett roligt ord. Det kittlar nästan lite på tungan när man säger ordet, känner det rulla fram.. Dooooongeeeel.. Ungefär som när Homer Simpson tänker på mat! Mmmmmm...

Nu ska vi i alla fall avnjuta en trevlig helg här i huvudstaden. Kanske får jag reda på mer om donglar, kanske inte..

Haj och ivaj! 

Jag vet inte riktigt om jag är otydlig? Brukar jag vara otydlig med min information? Brukar man inte kunna fråga mig saker efter att jag berättat om det inte är något som gått ända in i maskineriet? JO! Varför i hela friden lyssnar man ändå inte?!

Idag, klockan 18.30 för att vara exakt berättar två av mina gäster att de inte ska med på en utflykt imorgon.. -Vad, säger jag och ser frågande ut.
- Ja, två länders väderrapporter säger att vädret ska bli dåligt imorgon så vi följer inte med.

MÄLAN ÄR FÖR FAN BINDANDE!! Jag har förklarat flera gånger, anmäler man sig åker man med. Blir det inställt blir det. Men nej, de vägrar så jag får försöka fixa det, och det löses också.

Men, jag hamnar i dålig dager. Min kontakt på Uniline får försöka fixa klockan 19 på kvällen när hon slutat, vad tänker de med? De träffade mig tidigare under dagen, kunde de inte sagt detta då?! Herrejösses!!

Jag var arg, men jag stampade lite i golvet på rummet istället, i hopp om att de bor under mig. Jag gick ner i receptionen och strök under på min lapp flera gånger att anmälan är bindande. Förhoppningsvis ser de detta och skäms. Huvudsaken är att de förstod att de gjorde fel, men gud vad arg jag blev..

I den mycket trevliga staden Pula finner vi många lämningar från romartiden. Amfiteatern, herkulesporten, triumfbågen, en gammal romersk stad och t o m en gammal romersk toalett. Här finns alltså mycket att se och uppleva. Dock är det väl amfiteatern som är stadens mest kända riktmärke.

Varför pratar jag då om en gammal stenhög undrar ni? Jo, detta för att i princip alla gäster jag haft under sommaren (okej kanske 99 %) har fått för sig att denna vackra, välbevarade byggnad heter AMFIBIE-teatern. Det är ingen AMFIBIE! Alla som är någerlunda utbildade vet att en amfibie är ett slags groddjur, en klass av ryggradsdjur som antas ha utvecklats ur kvastfeningar. Vad i hela friden har då ett groddjur att göra med en teater? En arena som verkligen inte ser ut som en groda.. Vissa är verkligen ointelligenta.

Just nu är det dåligt väder här i Medulin. Åska, blixtar och massa regn... Men jag är inomhus i alla fall. Ska nog snart nanna kudden. Manikyr imorgo kl. 09 ju.

Adios amigos





Detta är den mycket ståtliga AMFIBIEteatern..

Har han inget annat att göra? Kanske han jobbar på något viktigt, men jag tycker han ska börja ta ett annat håll!

Hittills har jag inte gjort mycket mer än att gå en lång runda och lyssna på musik. Gick sådär med tanke på att knät inte riktigt är vad det har varit, men jag rörde på mig i alla fall. Passade på att inhandla det som jag blivit tillfrågad att handla hem, så pappa nu har jag fixat Badel Rum till dig! Och har inhandlat salva till Camilla (mystiskt!). Jag passade även på att bok en tid för manikyr. Tänkte att jag lika gärna kunde testa nu när jag inte skulle göra något speciellt! Blir dock inga äckliga häxnaglar utan bara lite normal putsning och lackning. Annars hade jag nog aldrig stått ut med mig själv.
Om ett litet tag ska jag gå ut i blåsten och sätta mig i en solstol, äta lite lunch och läsa min bok, lyssna på musik. Måste få tiden att gå, men jag kan inte läsa för mycket i min bok.. Den är ju snart slut! Det är så det går när man har något bra att läsa. Får se om jag kanske hittar en bok på engelska i Pula imorgon så jag har något att läsa.

Precis i detta nu när jag sitter här och skriver går the janitor förbi mig.. två gånger! Han är väldigt läskig. Nu kom han förbi en tredje gång! Fy faro! Och han kan inte sluta glo på en när han går. Jag låtsas vara riktigt, riktigt upptagen så går han förbi snabbt. Han ska inte tro att han är något minsann!

Bye bye.

Dagen har innefattat bilkörning, bilkörning och ja, bilkörning. Idag fick jag en Skoda Octavia som biluthyrningskillen tyckte var den bästa bilen jag fått hyra. Jag har dock tyckte bäst om den lilla polon jag! Den var lättast att köra. Skodan var en dieselbil så den lät som en hel jäkla lastbil när jag körde, men fram kom jag i alla fall!

När dagen led mot sitt slut kom mitt mandomsprov... TANKNING! Idag skulle jag göra det själv... Jag körde in bilen och ställde mig på rätt plats. Försiktigt öppnade jag tanklocket och skulle skruva av locket, men ack, det gick inte. Fick be en man i en annan bil att göra det åt mig. Sen var det bara att sätta in slangen, vilket gick bra. Jag tryckte på knappen och dieslen åkte in i tanken. Sen slutade den. Sen startade den. Sen slutade den. Tillslut kom tankgubben ut och sa att tanken nog var fylld. Han kollade och hjälpte mig med det sista. Mitt tankningsförsök gick alltså sådär... Men jag gjorde lite själv och jag hittade rätt tank! Lite stolt är jag över mig själv faktiskt.

Borde jag skämmas för att jag är dålig på att tanka? Egentligen tycker jag inte det. Jag tankar ju aldrig! Jag lånar mammsens bil, men inte tankar jag den! Jag behöver bara lite övning! Det jag tycker är läskigast är att hitta rätt bensin som ska i... Men det löser sig nog! Nu ska jag snart upp på rummet och göra mig redo för sängen.


Auf Wiedersehen!




Den första bilen jag hyrde, en golf. Kroatierna är galna i VW.

Förr var jag sällskapssjuk och kunde inte tänka mig en dag utan att vara själv. Nu, hava denna dam ändrat sig och vill vara själv, helt själv, utan några gäster inom synhåll. Aldrig att man får vara själv, aldrig att man får sitta själv.

Kanske är det bara tur att jag smyger in i matsalen med min bok, sätter mig i ett hörn och smaskar i mig min föda utan att de ser mig.

Även sällskap handlar om att hitta jämnvikt. Allt ska vara lagom, vilket vi, i lilla landet lagom vet allt om. När man hittar balansen mellan alla element i livet kanske man kan stanna upp och se att livet inte är så illa ändå!