Fredag

Är det slutet för bloggen? Har jag insett att det faktiskt finns så mycket mer att göra om dagarna än att faktiskt sitta framför datorn och häcka? Har jag förstått att det finns skola, jobb, träning - ja allt som måste fixas innan man kan "koppla av" framför skrället vi numera känner till som datorn. Internet - det onda som gör oss beroende, att alltid kunna vara uppkopplad, få reda på det allra senaste, känns ganska mäktigt.

Jag har kommit till den insikten att jag faktiskt inte riktigt orkar skriva längre. Jag orkar inte delge er mina vardagliga bestyr, mina tankar och allt därtill. Jag älskar fortfarande att skriva, manipulera och uttrycka mig i nogrannt valda ord, men bara tanken på detta gör mig trött. Jag kommer inte kunna sitta framför en skärm flera gånger/dag för att författa er underhållning. Kanske är detta slutet, vem vet? Jag håller frågan öppen, och är det så att bloggen verkligen läggs ner kommer en grupp människor, bestående av framstående pyskologer, kuratorer och läkare finnas till hands på ett kriscentra för er som inte riktigt orkar gå vidare själv. Hjälpen finns alltid, håll ut!

Efter en tid blir man van. Vare sig man vill det eller ej så vänjer man sig vid de saker som upprepas. Småsaker såsom dagliga bestyr flyger obemärkt förbi då de händer var och varannan dag. De lite större sakerna som kanske händer några gånger om året slänger man en blick åt, men bryr sig inte länge om dem. När man inte längre reagerar på samma sätt över hemska saker, behöver man nog sätta sig ner och fundera över vad som egentligen står på. Vissa saker borde inte bli så vanliga så man inte längre reagerar på samma sätt, vissa saker ska inte gå obemärkta förbi. Ibland saknar jag ord, ork att ens försöka förstå. Livet är en gåta som sällans löses, men det är nog så underbart att leva.


Vila i frid.

Som det sanna melodifestival-fan jag är bänkade jag mig ikväll åter framför tvn för att bevittna ännu ett slag om platserna till finalen i Globen. Från förra veckans besvikelse antog jag att dagens startfält skulle vara bättre, och mycket riktigt stämde mina föraningar. Kvällen flöt på och spänningen steg. För ett litet tag sedan stod det klart, CAROLA VANN INTE! Lyckan är fullkomlig! Denna hemska människa vinner för en gång skull inte. Visst, de är vidare till andra chansen, men so what? Bara för det behöver de inte gå vidare.

Jag har alltid tidigare klagat på svenska folket och dess oförmåga att välja rätt låt. Som den expert jag är vet jag vad som är ett vinnande koncept och vad som borde sparkas tillbaka från där det kom. Bröderna Rongedahl är ett vinnande koncept, och jag tror vi ska förbereda oss på skrällar så det ryker om det.

Tack, tack för att Carola inte vann. Äntligen är hon satt på plats. Tack.

Jag vill be alla trogna läsare om ursäkt för min inaktivitet, men jag har helt enkelt inte varit på något vidare skrivarhumör, vilket jag fortfarande inte är. Med massvis av läxor låter inte datorn lika lockande som den brukade göra. Med en termin kvar kan man inte börja söla, bara för att fortsätta uppdatera folk angående mina inte så intressanta åsikter. Därför vill jag nu bara förbereda alla som är i behov av min expertis och påhittighet på att jag inte kommer vara speciellt aktiv här. Till alla er därute, jag har inte lämnat er, men det finns ett liv utanför cyber-världen.