Fredag

Igen och igen och igen. Vad är det mitt vindögda öga skådar? Ska det vara ett försök till. Ska det fungera denna gången, eller ska vi helt enkelt skita i det? Ska denna blogg åter berikas med visdom och skönhet, eller kommer den falla i glömska som den en gång gjort.
Så när som på att småtimmarna närmar sig, ligger jag ensam i min säng och tänker: Så mycket enklare livet hade varit om livet varit enkelt. Ingenting glöms bort och ingenting försvinner.

Kanske en dag att jag försvinner från denna jord - men fan vad skönt att veta att man gjorde vad man kunde.


So my friend, we meet again.

Adios.