Fredag

Tiden är en konstig sak. Antingen har man den eller inte. Ibland flyger den iväg och ibland försvinner den inte alls. Hur ska man egentligen bära sig åt för att få tiden dit man vill?

Fredagkväll och jag sitter i receptionen med masa kroater och italienare, tror jag. De är i alla fall inga tillhörande min förståelsekrets. Och många av dem går misstänkt nära min dator.. Tittar på mig, bevakar mig, undrar. Vad gör dem så nyfikna? Kanske har jag väckt denna arts intresse, kanske vill de bara snoka. Hur de nu skulle få ut nått av det, vet jag inte, om de nu inte kan svenska vill säga.

Det blev ingen film i Pula, tyvärr. Karolina tappade bort en man i Rovinj, men han återfanns på hotellet, dit han tagit sig själv via buss. Efter detta kännde sig mina kära Scandorama konkurrenter nog sig något utpumpade så vi struntade helt enkelt i film. Stackars Daniel hade ju faktiskt varit fast i Rovinj sex timmar för att finnas till hands ifall gubben skulle visa sig.

Ikväll är jag dock ensam, för ovanlighetens skull. Scandisarna är på Kroatisk afton och Animators befinner sig på scen. Kanske kommer någon och acompanierar mig senare, kanske inte. Oavsett vad, väntar jag snällt på Karolina, som jag följer, likt en svans.

Oh yes.