Kärleken till vattenmeloner
Igår trodde jag att dagen var inne, it would be the day. Kanske var det idag som jag skulle hinna in i matsalen för att få äta mina älskade vattenmeloner, men ack och ve, jag hade så fel. Även idag kom jag försent till den första omgången och vattenmelonerna var slut. Jag vände mitt ledsna ansikte mot galiamelonerna och insåg att jag även idag fick äta dessa istället för vattenmeloner. Detta funkade dock bra eftersom att jag tycker om dessa meloner också.
Så, jag tog mina galiameloner och satte mig till bords bredvid Karolina, började med att äta sallad och njöt. Efter detta började jag på en av mina TVÅ melonbitar, men såg att kön till maten plötsligt var borta. Jag satte undan melonerna och hoppades på att diskplockar-Vedran inte skulle sno min tallrik. Snabb som en vessla smet jag bort mot maten, tog kalkon och ris och skyndade mig tillbaka till bordet där mina meloner skulle finnas. Pulsen steg, skulle diskplockar-Vedran ha tagit tallriken? Nej, den stod kvar som tur var! Jag blev mycket lycklig över detta och satte mig åter till bords för att njuta av min mat.
När jag sätter mig vid bordet sätter jag melontallriken åt sidan och tallriken med varm mat framför mig, och vad händer då?! Jo, NU kommer diskplockar-Vedran och snor mina meloner! Mitt framför ögonen på mig. Jag som trodde att jag änligen skulle få njuta, men icke! Den lilla tjuven stal dem mitt framför ögonen på mig...
Det verkar som jag är dömd till ett liv utan vattenmeloner här i Kroatien. Visst, man kan köpa dem, men jag vill äta mina gratis, på hotellet, kalla! Är det så mycket begärt? Varför ska JAG, som bara tar två bitar få lida. Varför är det inte de som kommer med stora berg som råkar illa ut? Varför, varför? Så många frågor...
Ikväll kommer jag vänta utanför matsalen. Jag kommer slå upp ett camp och sitta utanför ca 3 timmar innan de öppnar. Idag, ska bli dagen, då jag, Frida Månsson, får äta mina älskade vattenmeloner.
