Fredag

Läste idag en artikel i aftonbladet som handlade om treåriga Sunam som bor i London. Låter kanske inte så intressant när jag för fram det på detta viset, en vanlig liten flicka tänker ni, men tji fick ni, jag har inte berättat allt. Det är nämnligen så att denna lilla flicka precis gjort sig redo för sitt giftermål, japps hon har redan blivit bortgift, tre år gammal! Är det någon mer än jag som reagerar? Tre år?! Tänker föräldrarna? Men vad vet jag egentlige? Vad har jag för rätt att dömma deras religion, som säger att det är okej att gifta bort sin treårig dotter till hennes kusin? Ingen egentligen, men jag har rätt att säga vad jag tycker enligt den svenska lagen. Det är helt makabert att göra en sådan sak, hon vet inte vad giftermål är!

Enligt artiklen så är lägsta åldern för giftermål i Afghanistan 16 år för tjejer och 18 för killar, bara det får mig att hoppa två meter upp i luften. Hade jag varit gift när jag var 16 år vet jag inte vad jag hade gjort. Ni undrar kanske vad anledningen till giftermålet är? Jo, det finns mer! Det är nämligen såhär att pappan, ja den pappan, tyckte så synd om sin syster som alltid velat ha en dotter. Pappan tänker då; Aha! Jag kan ju gifta bort min dotter med min systers son, så får min syster den dottern hon alltid velat ha... Tjaa.. Alla kan ju inte ha samma slutledningsförmåga.

Sunam hade alltså sin "möhippa" nu, tre år gammal. Förresten! Nämnde jag att hon inte kan prata?!

Men ja, alla religioner är ju olika och är man inte uppväxt med dem, så vet man inte hur det är. Våra olikheter gör att vi har svårare att acceptera varandera. Kontentan av det hela är i alla fall att jag är oerhört glad över den familj jag växt upp i och att jag inte tvingats bli bortgift med någon av mina kusiner ( no offence kusiner!) för vem jag ska gifta mig med vill jag faktiskt välja själv och den ska ju helst inte komma från släkten. Jag förespråkar därför valfriheten att älska vem man vill och att med föräldrars/vänners/släkts hjälp få bestämma sin framtid själv.