Fredag

Klockan är 19.00 en fredagkväll, eller ja början till en kväll. Vad gör jag här egentligen? För fasen, jag borde göra någonting annat. Någonting vettigare än att sitta här i alla fall. Men sanningen att säga är; Jag orkar verkligen inte! Just nu känns det som att jag har alldels för mycket att göra. Trots detta har jag tillåtit mig själv att ta en liten paus från det hektiskt liv jag lever och faktiskt bara tänka över ett och annat. 

När man var liten, eller ja yngre, så sa man alltid: Ah, jag vill också bli äldre. De vuxna har mycket roligare, det får göra precis som de vill. De har det mycket bättre, jag vill också vara vuxen. Nu, när man nästan är där, så har man insett att livet inte alls är så som man trodde det var. För det första så är det rätt roligt att vara äldre, visst, men det var roligt att vara yngre också.. Får man göra precis som man vill? Nej, det finns lagar och diverse andra saker som man upptäckt. Har de det mycket bättre än barnen? Nej, för helt plötsligt när man blir äldre kommer det en hel massa ansvar som man ska göra av någonstans. Och om man inte är redo att ta detta ansvaret då? Vad i helsike ska man göra då? För det finns ingen som säger till dig vad du ska och inte ska göra längre. Helt plötsligt ska du bestämma detta helt själv och hur jävla lätt är det? Nu ska du helt enkelt ta dina egna beslut, när det hela livet varit någon annan som tatt dem.
 
"Frida, du har fyllt 18. Nu är du vuxen!! Hur känns det? Ja om jag ska vara ärlig känns det inte speciellt mycket. Och det känns framförallt inte speciellt. Det är precis som vilken annan födelsedag som helst, bara att jag får göra lite mer saker, men vafan, det är ju bara en himla födelsedag. Fast denna himla födelsedag är ändå ett sorts tecken på att livet kommer närmre och närmre, varesig man vill det eller inte.
 
Poängen med detta är att jag har börjat inse att man verkligen ska ta vara på tiden, inte bara önska att allting ska gå fort. Det är så många dagar som helt plötsligt försvinner och var har man egentligen gjort åt dem? Fyller jag dagarna med liv, eller fyller jag bara livet med dagar? Det är den frågan man får ta och ställa sig, sätta sig ner och verkligen fundera. 

Därför ska jag nu se om jag kan masa mig ur denna jävla stolen, stänga den jävla datan och ta tag i mitt liv. Fylla dagarna med liv och kanske mot all förmodan acceptera att livet hela tiden går framåt och att det inte finns en enda chans i världen att stoppa tiden, även om jag vill det mer än någonsin.