Fredag

Kalla mig paranoid (jag vet vad det betyder, har precis haft prov på det i psykologi), men jag är verkligen förföljd. Det är ingenting jag föreställer mig, jag är ett offer. Jag vet inte om jag vågar gå utanför mitt hus längre. Denna ständiga rädsla följer mig varje gång jag går ut. Det är fruktansvärt, parande djur förföljer mig!

Först fick jag ju bevittna duvporr, det skrev jag ju om tidigare. Två dagar efter detta när jag cyklar ner för backen igen så får jag bevittna hundsex, idag skalbaggesex i skogen och när jag är i Torekov med mamma och pappa, vad tror ni jag får bevittna då? Jo, MÅSSEX! Dessa himla måsarna var ju inte riktigt som de andra djuren som tog det någerlunda lugnt och sansat, nej nej, de var ju verkligen vidriga! Det var inte var det faktumet att de höll på oerhört länge, deras läten hördes ju på flera kilometers avstånd. "Hallå, lyssna på oss, vi utför någonting mycket vackert här, men det låter som vi skrattar hela tiden..." Jösses, är det bara jag som får bevittna sådana här saker? Om det är fler som känner sig förföljda av naturens krafter så lämna gärna en kommentar på hur ni hanterar detta. Jag har varit med om många vårar (18 st faktiskt), men om jag ger mig till minnes så har jag inte sett så många parande djur inom loppet av en vecka. Aldrig, aldrig. Det är förfärligt.

Missförstå mig inte, jag tycker det är vackert att djuren tycker om varandra, men måste de tycka om varandra när jag är där? De kan väl i alla fall vara lite mer diskreta. Nästa gång detta händer (om det nu händer någon mer gång), så ska jag höra av mig till en ornitolog för jag verkar ju vara värsta fågelmagneten. Kanske de tycker det är intressant att studera måsarnas drifter, vad vet jag?!