Fredag

Det är lördag, hemma hos mig råder full väntan på vem som ska vinna melodifestivalen. Enda anledningen till att vara uppspeedad är att ett visst band som Frida tycker är väldigt bra deltar. Ett band som är bland de band som skapat Fridas musikintresse. Bandet The Ark. Efter domarnas röster ligger de etta, men mycket kan fortfarande hända. Mitt hjärta slår i minst 260 och är påväg ut ur kroppen. För just nu känns det som att jag är med och deltar, med The Ark. Det är en tävling, det är vi som ska vinna. Och gör vi inte det är vi nollor. Det är en tävling, vi ska vinna.
  Kristian Luuk börjar läsa upp tittarnas poäng, efter de lägsta poängen har The Ark fortfarande inte fått några poäng. När de sista poängen ska delas ut har de inte fått några poäng av tittarna. Men där kommer de. Högsta poäng! The Ark vinner och åker till Helsinki! Det är fantastiskt! Jag är i extas. Jag har vunnit, vi har vunnit, vi har nått vårat mål. För en gångs skull så gör svenska folket rätt. Jag kommer ihåg hur mycket jag kristiserade svenska folket förra året när de skickade en viss Carola. Det var inte trevliga inlägg i den gamla bloggen då. Men nu är jag bara så nöjd så det är inte klokt. Vi ska till den stora finalen. Och det bästa är ju endå när Ola Salo går förbi Carola och missar att ta emot sångfåglen så någon av de andra killarna i bandet får ta den istället. Sen idag så läser jag att Carola går till attack mot SVT och The Ark. "ola gick rakt förbi mig och jag fick inte sjunga min senaste låt i festivalen"... Buhu, so what? Din stund i rampljuset är över, du är inte längre i centrum. Jag tycker det är dags att ta sig en liten funderare och tänka efter ifall det är dags att pensionera sig nu. Det är THE ARKS era nu!

Nu ska jag återgå till Timo Räisänens vackra stämma. Adios amigos!