Fredag

Ja ibland är det inte alltid så lätt att vara människa på jobbet. Ibland är det inte heller så lätt mer än att vara människa. Upp tidigt på morgonen, vara "fit for fight" för att göra ett åtta timmars pass för att sedan gå hem igen. För vissa är detta världens undergång, andra klarar av det som om de aldrig gjort någonting annat, och kanske har de inte det heller. För hela livet går ut på att arbeta, framåt, tjäna pengar, överleva.
   Jag tillbringar just nu mitt sommarlov på en plantskola (okänd ort). Där arbetar jag från 7-16 varje dag. Detta innebär att jag måste masa mig upp redan 06.10 för att hinna i tid. Och jag som inte är någon morgon-människa! Hur klarar jag av det?! Jag som är Kalle Anka i egen hög person, har världens sämsta humör när jag vaknar, jag klarar av detta. Ibland är jag t o m förvånad över mig själv. Men det är väl så att jag bara vet att jag måste göra det. För jag kan inte bara ignorera min uppgift och lämna allt. Jag har själv valt detta, fem hela veckor. Jag måste göra det, för min egen skull. Jag måste klara av det, det är ännu ett hinder som ska röjas ur vägen. Till råga på allt, så innebär mitt arbete inte så mycket prat alltid, nej det beror helt på vilka man arbetar med. Jag har jobbat två dagar och redan har jag varit tyst mer än jag varit på ett helt år (om man inte inkluderar sömn då, även om jag inte ens är tyst då). Mina vänner tror mig säkert inte; du vara tyst?! Skämtar du? Årets skämt! Vinnaren är ingen annan än jag. Men jag är tyst, riktigt tyst. För det finns ingenting att prata om. Jag är en robot, jag tänker inte på vad jag gör. Jag är nog inte ens där, vid krukmaskinen, jag är någon helt annanstans. Tankarna lever ett eget liv, fantasin rycker in och hjälper mig klara av det. Så är det nog för många av mina kollegor. För inte kan det vara kul att stå dag ut och dag in vid en krukmaskin och sätta växter, trycka jord och lava?
   Nej ibland är det inte lätt att vara människa, men det är just människan som får det att bli lätt, och svårt.