En önskning

Vad skulle du göra om du fick en önskning, och du fick önska dig vad du ville? Skulle du kanske önska dig fred på jorden, att det inte fanns några sjukdomar eller kanske att världen aldrig skulle gå under? Skulle du dela med dig av din önskning till andra, eller skulle du ta den själv? Skulle du önska någonting för egen vinning? Att du skulle bli oemotståndlig, få allt du vill? Svaret på detta tror jag varierar ganska mycket beroende på när man frågar sig det. Har det hänt någonting speciellt idag som får dig att vilja önska dig det? Kanske beror din önskning på hur gammal du är och vad du värderar här i livet. Jag vet vad jag skulle önska mig, det vet nog de flesta. Jag kommer inte berätta vad det är, det behåller jag för mig själv, men ni kan ju alltid fundera. För ni vet, men jag behöver inte veta att ni vet. Det är bättre!
   När jag var liten önskade jag alltid att jag skulle kunna flyga precis som Peter Pan. Det var min högsta önskan. Att vara fri, att kunna betrakta världen uppifrån, utan att någon såg ner på mig. Ibland önskade jag även att jag kunde andas under vattnet. Det var ju så fridfullt där under. Jag brukade bada minst 2 timmar i sträck när vi var på stranden och 90 % av den tiden var jag under vattnet. Där hörde jag ingenting. Det var ingen som pratade med mig, det var ingen som ville ha någonting av mig, jag var i min egen värld. Det var skönt att fly undan, man behöver det. Ibland är vardagens problem alldeles för svåra att ta itu med. Ibland är det bara jobbigt att ta itu med dagen. Varje dag händer nya saker som får en att undra, fundera och ibland må ganska bra. Fast det beror ju på vad man tänker på också. Många gånger är det ganska jobbigt att tänka. Det är därför jag gör det så lite.. Men ibland finns det gånger då jag tänker till väldigt ofta. Gånger då det verkligen behövs och gånger då jag aldrig skulle tänkt. Det finns ju någonting som heter tänk först och prata sen. Jag följer det exemplet 99.9% av gångerna jag pratar. I början trodde jag det var bra, att alltid tänka först. Men på senare dagar har jag kommit på att man fakiskt måste agera först ibland. Ibland är det inte tanken som löser allt. Därför säger jag: Vill DU ha någonting, agera. Agera, visa, prata. Allting du gör kan rinna ut i sanden och då är det inte värt någonting längre. Det är de där små ögonblicken vi minns, det är dem som får oss att må bra och dåligt. Ta vara på dagen och njut av varje sekund. Försök att ta dig i kragen, det är dags att lämna fågelboet nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0