Fredag

Om två dagar slutar jag tvåan. Då är det bara trean kvar, sen börjar det riktiga livet. Då finns det ingenting säkert att falla tillbaka på. Då är man lämnad till sig själv, till sitt eget öde. Det känns väldigt läskigt att tänka på det på det viset. Det finns säkert flera sätt att tänka på det, men det är detta jag har valt just nu. För livet passerar så fort förbi, och egentligen hinner man aldrig riktigt med. Det verkar så läskigt att dö. Jag har alltid varit rädd för det. Men kanske inte egentligen för själva döendet, utan tanken på att försvinna. Men man kan inte bara försvinna!! Det är det som är grejen. Man kan inte bara lösas upp. Man lämnar kvar skalet, men var ta själen vägen? Var tar själva det vägen som är Fridus? För egentligen så är det ju inte ens yttre som spelar någon roll. Det yttre ska ju bara på något vis spegla det inre. Ibland gör det de bra, ibland inte.
   Livet har verkligen börjat nu, jag är inte sex år längre, även om jag ibland önskar det. Men man måste tänka framåt, men inte för mycket. Det gäller att leva i nuet och njuta av varje liten nanosekund. Tänker man för mycket på det förgångna eller framtiden kan man aldrig bli lycklig. Det är klart man kan planera, men man ska inte lägga för mycket tid vid det. Det är här och nu som gäller. Det är just nu vi lever.