Saknar ord.

Just när man trodde att världen nått botten, när det inte finns någonting gott på jorden längre, det är då de verkliga hjältarna visar sig. De där vardagshjältarna som ingen märker annars, de med ett hjärta av guld, som är totalt osjälviska. De som hjälper en vän i nöd.

Imorgon åker jag på semester. Hade det slutat illa hade jag antagligen inte åkt. Ikväll när vi sitter och äter kvällsmat så utbrister mamma plötsligt; Min tand har gått sönder! Hon spottar ut en bit plomb och säger vafan. Vi åker till Grekland om ca sex timmar. Och tanden var förstörd. Hon ringde akutrådgivning och blir satt i någon form av kö. Då utbrister jag; Ja nu hade det varit bra om man känt någon som var tanläkare. Detta får mig att tänka på M, som jobbat på en tandläkarmottagning, vilket får mig att tänka på S, vilket får mig att tänka på att S har en mamma som är tandläkare som kanske vet vad vi ska göra. Ringer S mamma och låter min mamma prata med henne. Hon säger att det inte finns någonting vi kan göra för det finns ingen som tar hand om sådant så sent på kvällen. Då får ni åka ner till Malmö. Mamma är givetvis berädd på detta och är i startgroparna, när S mamma säger; Men jag tycker synd om dig, så jag kan hjälpa dig!
"Vad sa du sa du?!" Mamma vet inte om hon hört rätt. "Jag hjälper dig, säger S mamma. Var bor du? Kör till denna tanläkarmottagningen så möts vi där."

Mamma och pappa hoppar in i bilen och kör iväg. S mamma larmar av tandläkarmottagningen och fixar mammas tand. När man tror att allt det goda är slut, så kommer det mer. De behövde inte betala. S mamma visste inte hur de skulle fixa det. Hon säger; Jag tyckte synd om dig, jag hjälpte dig.

Ja go vänner, alla ni som trodde att världen var så ond, ni trodde fel. Det finns mycket onska, men det finns fan tommen så mycket mer godhet. Jag är mållös, jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga. Trots detta har jag fått ihop någonting som visar sig vara en text. Det enda jag kan göra är att tacka S mamma för att hon är så snäll som hon är. Det kanske verkade som ett litet problem, men för oss var det stort. Tack så mycket, du har räddat vår efterlängtade resa. Tack!

Kommentarer
Postat av: Mikaela och Sofia

Det var verkligen fint skrivet av dig, Frida!

2007-07-31 @ 22:23:14
Postat av: maxine

hon fixar (vego)biffen

2007-08-02 @ 13:22:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0