Fredag

Imorgon kommer han, honom vi alla har väntat på: Paketguden! Stora som små, alla vill få en chans att träffa den runde mannen i rött. Bland de små stiger nervositeten och bland de stora sprids glädjen av att vara tillsammans och bara ta det piano. Jag, som borde räknas som de stora (alltså vuxna i detta sammanhang) beter mig som de små. Jag längtar så in i bomben. Jag ÄLSKAR paket! Jag älskar deras lukt, att titta på dem, pappret som prasslar! Det är underbart! Mitt problem är bara att jag är så nyfiken. Jag vill helst leta efter gömda paket, men jag försöker skärpa mig. När de väl ligger under granen cirkulerar jag likt en hök runt dem för att få en glimt av vem som skall få vilket paket. Nyfikenheten stiger mig åt huvudet och mamma säger strängt åt mig att gå bort från granen. Jag får kämpa för att inte dregla eller stjäla ett paket i smyg. Men det är mitt sätt att tackla julen. Att vara nyfiken och titta på Kalle Anka. Som alla vet så firar vi ju faktiskt jul för att hedra Kalle Anka, der är min filosofi i alla fall.

Så håll utkik efter paketguden imorgon. Ge honom en kram om ni har tid och lämna lite gröt. Glöm aldrig bort att tro på honom, för han finns. Man kan inte betrakta sig själv som vuxen, förrens man tillåter sig att vara ett barn!

God Jul gott folk! På nyår kommer inlägg nummer 100! Vilket jubileum!