Comeback? - Not really.
Jag har fortfarande fullt med saker att göra, jag hinner inte med allt, däför har internet blivit ett av de minst prioriterade. Då jag dock vet att ni avgudar mig och mina tankar får jag väl passa på att visa vilken generös och oegocentrisk människa jag är, och ge er det ni vill ha.
En tanke som slog mig när jag satte mig här (pausar i franska-studerandet) är att vi människor är alldeles för besatta av tiden. "Jag måste hinna med det och efter detta ska jag göra det". När får vi egentligen tid att leva i nuet? Det finns miljontals saker att göra, visst, men det blir inte bättre av att du planerar flera månader framåt. Detta må låta som jag kastar sten i glashus, spjut i radhus, eller hur ni nu vill ha det, men att planera några veckor framåt tycker jag inte är dumt, det kan funka bra. Det man dock ska se upp med är att inte tänka för mycket på det, det tynger en bara. Tro mig, jag är expert inom detta område.
Jag ber därför er alla nu att tänka över er livssituation. Vad spenderar ni era dagar med? Vad gör er glada och hur mycket tränker ni egentligen på framtiden? När ni gjort detta, glöm det. Lev dagarna som de kommer, planera inte för långt fram och ta vara på den tid ni har. Det bästa att göra, är att leva i nuet.
Slutet?
Jag har kommit till den insikten att jag faktiskt inte riktigt orkar skriva längre. Jag orkar inte delge er mina vardagliga bestyr, mina tankar och allt därtill. Jag älskar fortfarande att skriva, manipulera och uttrycka mig i nogrannt valda ord, men bara tanken på detta gör mig trött. Jag kommer inte kunna sitta framför en skärm flera gånger/dag för att författa er underhållning. Kanske är detta slutet, vem vet? Jag håller frågan öppen, och är det så att bloggen verkligen läggs ner kommer en grupp människor, bestående av framstående pyskologer, kuratorer och läkare finnas till hands på ett kriscentra för er som inte riktigt orkar gå vidare själv. Hjälpen finns alltid, håll ut!
?
Vila i frid.
I Extas
Jag har alltid tidigare klagat på svenska folket och dess oförmåga att välja rätt låt. Som den expert jag är vet jag vad som är ett vinnande koncept och vad som borde sparkas tillbaka från där det kom. Bröderna Rongedahl är ett vinnande koncept, och jag tror vi ska förbereda oss på skrällar så det ryker om det.
Tack, tack för att Carola inte vann. Äntligen är hon satt på plats. Tack.
Ursäkta
Pappa
I tidigare inlägg har jag tagit upp fenomentet äldre herrar som åker till tippen, idag kom tippen på tal igen. Jag blev erbjuden en gratis resa dit, inte bara en gång, utan två gånger på samma dag! Tänk att få möjligheten att åka till tippen två gånger samma dag! Och inte nog med detta, de öppnar ca 9.00 också! Och jag skulle bli insläppt! Kan det bli bättre?!
Tack pappa, tack för ditt erbjudande, men jag tror än en gång att jag artigt tackar nej till ditt helgnöje och stannar hemma och sover en extra timme eller två. Vi kan umgås men vissa av våra aktiviteter tror jag det är bäst vi håller för oss själva!
Time goes by
Nu när jag blivit äldre har jag insett den bistra sanningen. Jag kommer inte alltid vara ung, utan problem och inte känna till några andra i världen. Jag kommer lämna hemmets trygga vrå, bege mig ut i världen för att söka lycka. Att tiden går så snabbt visste jag väl, men har inte direkt velat tänka på det. Blir man för fixerad vid tiden glömmer man bort det man har och lever inte i nuet. Istället för att ta vara på varje litet ögonblick går man runt och är rädd för allt man inte hinner med och allt som går förlorat. Det blir som en besathett som genomsyrar varenda vrå av kroppen, varenda liten centimeter. Efter ett tag inser man att det inte funkar att hålla samma tempo som innan, man kommer kanske inte hinna med allt man velat, men kan komma mycket nära. Även om alla ens önskningar inte går vägen, upplever man under sin levnadstid så mycket mer, som är precis lika viktigt som den där nya cykeln. Efterhand växer man upp och inser att man har det ganska bra, eller dåligt, der beror på vilken livssyn man har, vilken levnadsituation man befinner sig i och vad man värdesätter. Ofta har jag gått runt och varit rädd för döden, det har blivit som en mardröm, ständigt sökandes mitt sinne, men det finns viktigare saker. Döden kommer vare sig jag vill det eller inte, men jag kan välja att ignorera den och ta itu med den när det är dags. Vi får inte glömma att ta vara på livet, vi får inte fler (om man nu inte tror på reinkarnation).
För att citera en mycket klok människa jag känner: Det är farligt att leva, man kan dö.
När livet gör sig påminnt.
Framöver kommer endast väl genomtänkta saker att produceras, dikteras och bevisas. Ingen mer spammning, inga mer inlägg för att fylla ut, tiden för det är slut. Jag har funnit viktigare saker i livet. Bloggen kan vänta.
The Road to Mandalay
....
Tänk att få flyga bort en dag, bara lämna allting som det är och försvinna. Fly från det förgångna och finna framtiden. Finna en rofylld plats, fri från bekymmer, fri från vardagens bestyr. En plats att ta det lugnt på. En plats där man är fri. Hakuna Matata.
Sovmorgon
Få blir berikade med sovmorrnar. Få ha turen att faktiskt få stanna hemma och bara ta det lugnt. När man väl får en sovmorgon, om det så bara är på 30 minuter så blir man överlycklig över denna lilla stund i frihet. Som student tar man ofta vara på varje tillfälle då man inte behöver vara i skolan.
Detta året har jag blivit berikad med två sovmorrnarl, vilket känns ganska bra. Det finns dock en liten ynka detalj som jag är lite, tja vad ska man säga, skeptisk över. Att en fredag börja sin skoldag klockan 14.25 känns lite onödigt. Saken som gör det ännu mer onödigt är att lektionen är idrott.. Detta resulterar i att jag, när alla andra slutar, cyklar till skolan för att genomföra en timmes idrott i skolans gympahall. Som en godtrogen elev skolkar jag aldrig och kommer därför på varje idrottstillf'älle, det känns bara så konstigt att gå till skolan halv tre...
Man får helt enkelt se det positiva i detta underliga levnadssätt. Jag kan titta på Seinfeld varje torsdag, sova så länge jag vill och går till ett träningspass varje fredag som jag får betyg i. Ganska skönt sätt att leva på faktiskt.
Bang bang, you're dead
Att det ska vara så svårt...
Nu måste man istället sitta och titta genom miljontals hotell, flyg osv för att hitta var man ska ta vägen. jag blir galen! Varför kan inte allting bara vara lätt så man kan lägga mer tid på någonting annat? Varför, varför...?
- Men jag öppnade fönstret!
Ibland är det himla skönt att inte göra någonting, att bara ta det lugnt och sitta inomhus. Att vakna vid 12.30, äta frukost vid 15.00 och sedan ligga framför tvn till 22.00, med matpaus mellan såklart! Det är inte helt fel, men som alla vet så vill ju egentligen mammor att vi ungdomar skall vara aktiva, röra på fläsket för att undgå den fläskighet som sprider sig med alla stillasittande jobb och i takt med teknologins utvecklig. De vill helt enkelt att vi skall vara ute!
När då min kära moder frågar om vi inte varit ute idag, kommer jag med det snabba och geniala svaret: Nej, men jag öppnade ett fönster!
Till svar av min kloka fader fick jag (vad som också kommer avsluta dagens inlägg): När inte ni kan komma till världen, får världen komma till er.
Adjö!
Halleluja!
Jag måste nu även passa på att be om ursäkt till Telia då det inte var deras fel att internet lade av utan en felkoppling av kablar i vårat hus, som tydligen funnits där sedan det byggdes. Alltså, inte Telias fel, husets. Detta är ett bevis på att man aldrig ska kasta sten i glashus.
Idrott
Men för att ett lag ska kunna fungera måste det vara någerlunda samspelt, deltagarna måste ha någon form av ex. bollsinne och inte vara rädd att slå sig (när det gäller sport med kroppskontakt). Om dessa egenskaper saknas faller laget pladask, samarbetet måste fungera.
Med detta vill jag bara nämna min idrottslektion idag, som verkligen inte innehöll någon form av samspel eller känsla, den var urusel. De sägs att alla kan röra på sig, men vissa rör sig fan så mycket mindre än andra.
Att föda barn
Efter många diskussioner fick jag en tanke: Om alla barn i världen skriker samtidigt, hör vi det då? Denna tanke i sin tur fick mig att undra över om alla operasångerskor tog den högsta ton de kunde, skulle vi spränga ljudvallen då? Eller om alla människor i hela världen skrek samtidigt, skulle vi då spränga ljudvallen? Går det överhuvudtaget att göra det? Föga intressant go vänner.Vet ni får ni gärna höra av er!
VARFÖR?!
Jag är glad, jag är glad, men mitt i mitt glädjerus tittar jag på andra bloggar och ser videofilmer där man är ute och rastar sina hundar! Varför berätta om det? Jag förstår inte meningen... Ingen bryr sig väl om när, var och hur jag rastar min hundjävel?
Jag ska inte bry mig mer, jag har tjatat om detta tillräckligt. Det räcker nu, jag lägger ner klagan. I'm done.
Spammning
Bitter vs Glad
Vad är egentligen mest uppskattat? Själv måste jag ju faktiskt säga att jag finner bitterhet aningen skrattretande, jag skrattar åt det alltså, det är grymt kul! Att läsa bittra tankar, texter, bloggar är en rolig sysselsättning. Vissa personer (även jag) retar sig på sådana små obetydliga problem som är hur kul som helst att läsa om. I deras desperata jakt på att hitta minsta lilla fel lämnar de ofta det relevanta för att bara kunna vara arga på någonting.
I slutändan är det nog ändå lättast att vara glad för det mesta. På något sätt uppskattar omgivningen en mer då och positiv energi sprudlar och sprids. På detta sättet motverkas trötthet och nedstämdhet. Kanske ett nytt läkemedel?
