Prata så man förstår
Peter Pan
För att förklara min glädje närmare så krävs kanske lite bakgrundsfakta: Frida har alltid gillat Peter Pan och då hon såg den första gången ville hon bara se mer. Dock hade familjen inte filmen själv och funderade därför på att köpa den. Sagt och gjort, mamma och pappa åkte iväg och köpte en film, men inte var det den riktige Peter Pan, det var en fejk! En orangeklädd pojke med svart hår som hade ett sånt där ondskefullt sneaky skratt som den riktige aldrig skulle yttra. Frida var i tårar.. Det var inte den riktige Peter Pan. Hon har några gånger sett filmen (den riktiga alltså) och aldrig tröttnat. På sista tiden fick hon åter ett infall och ville se den och räddaren i nöden var släktningen själv.
Vill ni någon gång se andra fejk-filmer har jag en som heter Simba, the king lion. Inte alls en kopia av The lion king, jag lovar! Nu ska jag fortsätta mitt glädjerus.
En av mina högsta önskningar förblir alltid att kunna flyga som Peter Pan.
Antal dagar offline: 2
Nu är jag i alla fall tillbaka, frisk, levande och med skrivarlusten på topp. Slutet gott allting gott är det väl man brukar säga?
T A C K !
Sitter just nu och bevittanr svenska idrottsgalan där komedin flödar. Detta har fått mig att fyllas av glädje! Jag vill utbringa ett stort TACK till alla våra komiker som förgyller våra dagar med sarkasm, ironi och allt som hör komedin till. Tack för att ni driver med folk, tack för att ni får oss att må bättre, att ni frambringar den enda sanna glädjen (skadeglädjen). Tack för att jag får ha roligt på andras bekostnad. Tack.
Världshäravälde
Ge mig inte för mycket makt, för jag gillar den, verkligen. En seger är som en drog för mig, vilket är mycker bättre än sådant som hasch eller nått annat skit. Tänk vad bra att bara kunna gå på segerkänslan. Men som sagt, när jag får för mycket av det goda är det lätt att jag lever på det alldeles för mycket, jag åker på vågen lite längre än vad jag skulle gjort. Därför uppmanar jag alla som har den här segerviljan att ta vara på varje liten seger, men inte för länge, när du är klar med den, sätt igång mot nästa och se till att vinn den!
Jag blir så matt
Detta problem har fått mig att tänka om.. Ska jag egentligen inte byta inriktining, från språk till någonting tekniskt så jag kan laga felet? Kanske kan JAG faktiskt få det att fungera? Vem vet? Så många frågor, inga svar.. Telia, snälla jag lovar att jag ska sluta med godis, jag ska göra er en tjänst, detta är ett oerhört stort problem för mig.. Verkligen, det finns ingenting viktigare, jag är totalt omedveten om allt som händer runt omkring mig då detta problem tar upp så stor plats i min hjärna. Jag vet inte vad jag ska ta mig till... Detta kan leda till samhällets förfall! Vi som är uppväxta med dessa apparater runt oss, vi känner inte till någonting utanför denna värld. Hur många av oss (jag vet självklart) vet egentligen hur mycket det kostar att skicka ett brev inom detta land vi kallar Svea Rike?
Den fria viljan
I en värld av missförstånd
Kom att tänka på hur ofta jag missuppfattar saker och ting. Det förekommer både i tal och i skrift. Jag är känd för att inte höra vad andra säger, utan bara det jag själv vill. Kan det vara så att jag är uppfångad av andra tankar? Egna vitkiga diskussioner i mitt huvud som är så häftiga att den "riktiga världen" glöms bort? Här finner jag inget svar. Dock har jag ett svar på missförstånden i skrift. Då jag är en obotlig misstags-letare och döpt besserwisser letar jag efter fel och finns det någon gång det minsta lilla grammatiska fel, förstår jag inte mycket. Kanske är det dags att öva på slang och särskrivning?
Matematik
I en nyss förd konversation mellan mig och min kära kollega mini-Mikaela angående matematiken kom vi fram till följande:
- Den är ganska onödig, kan dock behövas i vissa fall
- Det är inte ett dugg roligt, eftersom vi inte förstår
- Vi kommer helt enkelt inte övverrens med siffror (trots detta har jag ett magiskt sifferminne..)
Fröken Frida säger:
Men man vet aldrig vad man behöver förrens man står och ska välja, vad som helst, och då är det likabra att ha lite av varje!
Mikaela säger:
jo sant, men det var inte värt det i mitt fall när det gäller matte... orkade verkligen inte med det.
Fröken Frida säger:
Förstår dig, det är verkligen inte roligt längre..
Mikaela säger:
nej det har visserligen aldrig varit roligt.. jag har aldrig kommit överrens med siffrorna. De hatar mig.
Fröken Frida säger:
Eller hur!
Fröken Frida säger:
Jag är mycket bättre vän med bokstäver!
Mikaela säger:
jag med, skriva kommer liksom naturligt, jag och mitt vokabulär trivs tillsammans!
Mikaela säger: det är mycket mycket roligare.
Fröken Frida säger:
Håller helt och hållet med dig. Mitt vokabulär är mer utvecklat än vad min gemenskap med siffror någonsin kommer vara. Kan det beror på att jag sa mitt första ord när jag var 4 månader?
Aut vincere, aut mori
Latin är ett mycket intressant språk som jag fått äran att lära mig. Många citat har kommit att påverka mitt liv under den tid jag bekantat mig med språket, men trots kursens slut har jag inte upphört sökandet efter flera. Efter att ha hittat en superb sida på internet hittade jag två av mina favoriter igen; Aut vincere, aut mori -segra eller dö. Ni som känner mig, vet att det är ungefär så jag jobbar. Förutom det med döden, fast det är klart, gäller det så gäller det.
Så som jag inte lever beskrivs väl bäst med Cuisvis homine est errare - att fela är mänskligt. Tvärt emot min åsikt. Jag vet att det låter konstigt, men det existerar inte för mig, det är så jag fungerar.
Latinet har fått mig att bekänna saker om min egen personlighet, bäst jag slutar innan det utvecklas. Efter ett tag kommer ni kanske veta att jag även gillar mysiga hemma kvällar och skogspromenader.. Eller? Kanske sagt för mycket redan, jag ska vara tyst. All hell latin!
Barn
Jobb=lön?
Att sitta på möte i 3.5 timmar, planera, jobba, bolla idéer, fixa, ja rubbet, är inte det roligaste som finns, men man gör det för man behöver pengar. Det är ingen hög lön jag sitter inne med, men den ger lite i alla fall. Ni förstår mig, jag jobbade verkligen hårt idag och tänker att detta ger ju lite pengar, men det gjorde det inte. Här har jag suttit och jobbat jättemycket och så får jag inte lön för det, bara för ekonomin hos mina arbetsgivare är körd i botten. Jag kan förstå dem, det kan jag, jag är inte så hjärtlös som jag verkar. Men när man har suttit en hel söndag, planerat och verkligen jobbat vill man ha någonting för det. Ett tack kanske? Någonting som ett bevis av uppskattning. Men nej, t o m det är för mycket begärt. Det är inte bara pengar som saknas, medmänsklighet och social kompetens, det är två andra nyckelord.
Det jämnar ut sig
När vi i vår umgängskrets diskuterar pengar blir det ofta häftiga diskussioner om vad man vill ha och inte ha. För det mesta är vi ganska panka allihopa eller så är vi helt enkelt för snåla, eller jag är oftast för snål. Jag brukar jämföra mig själv med Joakim von Anka. Jag älskar inte pengarna som medel, utan jag älskar pengarna för vad de är. Helst skulle jag vilja ha så mycket pengar att jag skulle kunna ha ett kassavalv, precis som Joakim. Jag skulle bada i myllret av putsade slantar, ha en egen liten oas för avkoppling och bara vara. Tyvärr är inte mina tillgångar så stora, så jag kan ju nöja mig med ett litet trevligt handbad.
Hursomhelst så brukar jag och Sofia komma till slutsatsen -det jämnar ut sig. Den ena gången bjuder den ena, den andra är det den andres tur. På nått konstigt vänster så blir det alltid bra i slutändan. Vi lånar inte en massa av varandra, vi betalar inte tillbaka, det bara jämnar ut sig. Det är tur att man har en sådan connection att man kan lita på varandra på det viset, för när det handlar om pengar, ska man välja ut sina kontakter väl.
Dedication: Maxine & Frida relationship
Efter uthusterrorn 2007 visste vi att vår vänskap var speciell och att många aldrig kommer få skåda en sådan vänskap som vår. Då Maximus börjat på kung-fu introducerades ett nytt nummer till våra gatherings, nämnligen höftkastet. Lika snabbt som det upptäcktes blev det en tradition på varje fest, även om det på senare tid glömts fort alltför ofta. Med detta kära vänner, vill jag bara berätta om min käre vapendragare Maximus, som gör mig lika glad, varje gång jag stöter på henne. För att avsluta detta inlägg vackert vill jag självklart citera Sir Maximus och säga: "genom eld och vatten kan en sköld av titan färdas."
Yoga
Natt
Att välja eller inte välja, det är frågan
Jag avundas inte min bror ett dugg, eller de andra i hans ålder för den delen. Det har nu blivit dags att välja till gymnasiet. Det val som för många anses svårt, vad ska hända, vad vill man bli, vilken utbildning krävs för mig? Min käre bror är dock så duktig och säker på sig själv att han redan vet vad han ska välja, och kanske redan vad han ska bli, vilket jag kommit underfund med nu på senare år.
Men faktum är ju faktiskt att det snart är dags för mig att välja med. Snart är det dags att ge sig ut på öppet vatten och sätta kurs mot slutmålet. När det gäller jobb, gäller det att hitta ett man gillar, för förhoppningsvis ska man ha det en väldigt lång tid framöver.
Till alla er därute som ska välja: Det löser sig! Förr eller senare hittar ni vad ni vill. Hela livet handlar om att välja, det är bara att acceptera, gå vidare och blicka framåt.
Gissa vem
"Den" vet hur den ska uttrycka sig och gör det ganska bra, men om den inte får sig en spark i röven kan latheten ofta gå över styr. Ett sant musikintresse speglar dess personlighet och inom detta område finns stor visdom. Denna visdom kan dock på flera plan utvecklas så det är inte nån glorifiering det här.
Med sina talangfulla fingrar får den de mest intelligenta varelser att stanna upp och lyssna på de vackra melodier som framkommer. Med sin styrka hivar den dökött över sin kropp likt en gud, som om vikten inte vore något som helst problem.
Kära vänner inom den närmsta kretsen, vem är det jag beskriver?
Det som göms i snö...
