Ett fynd!
Häromdagen berättade jag ju om hur jag hade rensat bilder i datan men glömde helt bort att det faktiskt finns en otroligt fin och konstnärlig bild, som M gjorde till mig dagen efter min 18-årsfest. Ett tack-kort! Kände verkligen att det borde finnas med här så alla kan se vilken konstnär denna människa är. För att göra det lite lättare för er så är det jag med blå klänning och M med grönt linne. Det där med ödmjukast är ett internskämt som jag inte orkar förklara vidare. Tänkte bara visa koret i alla fall. / Ciao
Simpsons the Movie
Jag säger bara; Simpsons, oh yes! En komedi värt sitt namn, det var ju självklart jag skulle gå på den. Filmen blev aldrig tråkig, de humoristiska inslagen fyllde upp denna ca 1.5 timmars långa film och underhöll på bästa möjliga vis. Publiken överröstes med de klockrena kommentarerna som bara finns i Springfield. Bland det bästa (om inte det bästa) i filmen var helt klart att Simpsons-skaparna hade bestämt sig för att göra Arnold Schwarzenegger till president. Han stod även för den bästa kommentaren, vilken lydde; " I was elected to lead, not to read".
F & jag hade en superkul kväll och ska nu återgå till en av våra favoritsysslor, nämnligen att titta på tecknad film. Jag säger bara än en gång; Simpsons, oh yes!
Timo Räisänen fever!
Jag säger bara tack, tack för att jag äntligen fick se Timo! Jag är så glad för min fina tröja och den underbara spelningen, haha. Börjar kanske gå till överdrift, men Timo är Timo. Lovers are Lonley, oh yes. Snart Simpsons, oh yes!
Ensam
Precis när jag satt här i min ensamhet var jag inne och kollade på L:s bilddagbok. Hittade en bild på Gustaf Norén i Mando Diao där han sjunger låten "You can't steel my love". Kom då på att den låten verkligen är oerhört bra. LYSSNA PÅ DEN, LYSSNA ÄVEN PÅ MANDOS ANDRA LÅTAR.. Tack L för denna påminnelse!
Fortsätter på temat städning
Helsingborg tur/retur
Halv ett bar det vidare hem till Sir Maximus aka Siggan. Det blev en lång partstund på rummet och dagen avslutades ca 05.00 då vi bestämde oss för att sova.
Timo & Mando
Sedan blev det lite karusell-åkning och efter detta toalettbesök och gång till Stora scenen och Mando Diao. Mando i alla ära, men jag måste säga att Timo var bättre. Det var tryck, som alltid, men de verkade ha förändrats sen jag såg dem på Tivoli. Gustaf skrek en massa fåniga saker som han kunde utelämnat och ja, det kändes bara inte så speciellt längre. Det kan ha varit vädret också, eftersom Timo var under tak så slapp man bli blöt. "Good Morining Herr Horst" var underbar dock och många andra också. Vi tittade aldrig klart på hela konserten, tröttheten hade satt sina spår. Det var en superb kväll.
Äntligen Sommarlov!
Dagen till ära firades med en mjukglass dränkt i strössel och lite små-shoppande inför Grekland. Nu är det inte långt kvar!
Framtiden kommer inte att bli vad den har varit, det förflutna kan inte längre påverka.
Ciao
Ps. Lite osamanhängande, är för exalterad att lägga ner mer skrivtid. D.s
Harry Potter
Höjdpunkter: Vi befinner oss mitt under en slagsmåls-scen. Det är helt tyst i publiken och alla koncentrerar sig på vad som komma skall. Rätt vad det är trillar hela möblemanget på mysterieavdelningen ( i filmen alltså) ihop och går sönder. Då utbrister en liten kille (som sitter bredvid mig och smaskar på sitt godis) ett högt: OJ! Alla skrattar.
När Cornelius Fudge inser att Voldemort är tillbaka säger något smarthuvud i publiken: Men daaa. ( fjortis vielleicht?)
Det var en rolig kväll helt enkelt.
Mr. Hunk
Moln
Igår när dagen började gå över i kväll blev det molnigt. Moln är ganska fina ibland. Men de molnen som var över oss var ganska mörka, mörkbruna. Vissa var ljusbruna. Jag har aldrig sett sådana moln (inte vad jag kan minnas), därför hedrar jag dem här. 
Tiden flyger förbi
"När firar bina jul?.... När julen är för-bi!... Hmmm, ja kanske inte så kul, men jag kom att tänka på det när jag valde rubrik för dagens ämne, nämnligen tid. Jag har nu (imorgon) jobbat tre veckor på plantskolan och har endast två veckor kvar. Var tar tiden vägen egentligen? Den måste ju ta vägen någonstans! (Minns att jag hade en diskussion med en ung herre om döden för ett tag sedan. Jag sade samma sak om att dö som jag nu tänker säga om tiden, Den kan inte bara försvinna! Tiden måste ju lagras någonstans, den är kanske som plast eller papper od, någonting vi återvinner för att sedan återanvända! Kanske lever vi just nu ut den tid som en gång var då dinosaurier levde! Kanske har den tiden vi lever i nu redan varit?! (Woooow, vad det gick att bli djup/idiotförklarad på samma gång...) Men jag menar faktiskt lite allvar med det jag säger. Tiden rinner ju bara iväg och det finns inte en enda chans att stoppa den ( om man nu inte har en tidsmaskin, vilket jag inte tror någon har. Har ni det hör av er till mig!)
Ni kanske inte tror jag har någon poäng med detta lilla meddelande, men det finns faktiskt en! Ta vara på den tiden ni har! Njut av den och kanske i vissa fall slösa lite med den ibland. Man kan ju inte gå runder och vara rädd för att t.ex. dö hela tiden (någonting jag börjat lära mig), för då missar man ju hela den grejen som kallas att leva.
Natt 01.39
Snart är helgen slut, eller kanske inte, men det känns så. Snart är det jobb som gäller, men efter det kommer det ledighet och sen jobb, sen ledighet osv. Jag funderade lite på det jag och Maxine satt och filosoferade över innan idag, det där om att bli vuxen. För när blir man egentligen det? Måste man bli vuxen? Nuförtiden blir inte folk vuxna lika tidigt som förr, för man behöver det inte. Förr må det ha varit så att det behövdes, men inte nu. Fråga mig inte varför, det bara känns så. Ansvaret ligger inte lika tungt på våra axlar, även om det känns så ofta. När ska du egentligen växa upp? Frågan är om man verkligen behöver det. Är det inte okej att vara lite sådär småbarnslig ibland och bara leva ut hela sin barnslighet? Att ibland släppa fram barnet inom sig och glömma just allt ansvar. För det är kanske så, att man inte klarar av alla hinder i vardagen om man inte vågar glömma dem ibland och faktiskt bara va. Så det där om att bli vuxen är kanske inte så läskigt, bara man har barnasinnet kvar.
Världens miss
Midsommarafton
Jag önskar i alla fall alla en trevlig midsommar (orkade inte bli vidare poetisk inatt, därav det tråkiga inlägget)
I'm the one and only snail-saver!
Har precis varit ute och gått en lång runda med Sofia. Frisk luft och en vacker kväll mötte oss då vi steg utanför dörren. Det var riktigt, riktigt mysigt. På vägen mötte vi många sniglar. Mördarsniglar och vanlig sniglar med hus. Jag (som är en sann djurvän) räddade alla dessa sniglar(de med hus) från att dö. Varje snigel jag såg mitt på vägen satte jag vid vägkanten. Visst de kanske var påväg någonstans, men de fick i alla fall leva lite längre. Jag känner mig nöjd med mig själv, jag har gjort nytta idag. Det är väl bara Sofia som kan klaga lite så i och för sig, för promenaden tog lite längre tid, men jag känner mig som en sann hjälte!
Akta er för sniglarnas (de med hus) beskyddare, Friduus!
Kvinnlig- & Manlighetstest
Jag gjorde precis ett kvinnlighets- och manlighetstest. Såhär blev resultatet:
Manlighet
Din poäng: 19
Du är antingen en pojke i 10 årsåldern eller så är du väldigt omanlig.
Trots att manligheten under få, korta, och inte viljeutlösta tillfällen lyser igenom så är du inte manlig.
|
När det gällde kvinnligheten var det lite oklart eftersom jag kände att flera svar stämde bra, jag gjorde testet två gånger och fick två olika svar. Jag måste alltså vara en blandning av dessa två. Min slutsats är alltså att det går att vara en blandning. Jag har även gjort ett liknande test på psykologin i skolan, vilket också visade att jag var en blanding. Nu är det återigen bekräfta; JAG ÄR EN BLANDNING! (bara för att upprepa mig onödigt många gånger)
Ciao
Human at work
Jag tillbringar just nu mitt sommarlov på en plantskola (okänd ort). Där arbetar jag från 7-16 varje dag. Detta innebär att jag måste masa mig upp redan 06.10 för att hinna i tid. Och jag som inte är någon morgon-människa! Hur klarar jag av det?! Jag som är Kalle Anka i egen hög person, har världens sämsta humör när jag vaknar, jag klarar av detta. Ibland är jag t o m förvånad över mig själv. Men det är väl så att jag bara vet att jag måste göra det. För jag kan inte bara ignorera min uppgift och lämna allt. Jag har själv valt detta, fem hela veckor. Jag måste göra det, för min egen skull. Jag måste klara av det, det är ännu ett hinder som ska röjas ur vägen. Till råga på allt, så innebär mitt arbete inte så mycket prat alltid, nej det beror helt på vilka man arbetar med. Jag har jobbat två dagar och redan har jag varit tyst mer än jag varit på ett helt år (om man inte inkluderar sömn då, även om jag inte ens är tyst då). Mina vänner tror mig säkert inte; du vara tyst?! Skämtar du? Årets skämt! Vinnaren är ingen annan än jag. Men jag är tyst, riktigt tyst. För det finns ingenting att prata om. Jag är en robot, jag tänker inte på vad jag gör. Jag är nog inte ens där, vid krukmaskinen, jag är någon helt annanstans. Tankarna lever ett eget liv, fantasin rycker in och hjälper mig klara av det. Så är det nog för många av mina kollegor. För inte kan det vara kul att stå dag ut och dag in vid en krukmaskin och sätta växter, trycka jord och lava?
Nej ibland är det inte lätt att vara människa, men det är just människan som får det att bli lätt, och svårt.
Sommarlov
Kvällen igår spenderades hos Sofia. Det var trevligt och det känndes att vi verkligen hade lov nu. Människor kom och gick och nästan hela tiden fanns glädjen över ledigheten där. Maxine var trött, men stod ut endå. Hon är en klippa hon!
Som vanligt blir jag väldigt tankfull varje gång jag slutar skolan. Det är ett år som avverkats, ett år som aldrig kommer tilbaka. Men som jag sagt så många gånger tidigare och som min mamma alltid säger till mig, så kan man inte leva i det förgångna. Man kan inte heller leva i framtiden. Det är i nuet vi ska leva. Jag vet att jag har skrivit det förr, men jag tänker på det ofta. Att ta vara på dagen. Att leva ut varje liten minut. Om min mentor hade läst detta nu, hade väl "uppsatsen" fått ett svagt G. För många upprepningar hade hon sagt. Men nu ska jag inte tänka på skolan. Jag ska inte tänka på alla de jag kanske inte kommer träffa i sommar, nej jag ska tänka på vad jag ska göra och vad som är bra för mig. Innan jag gör detta ska jag dock reda ut lite saker först. Man kan inte börja på en ny kula förrens man rensat ut sin garderob.
2 dagar kvar i 2:an
Livet har verkligen börjat nu, jag är inte sex år längre, även om jag ibland önskar det. Men man måste tänka framåt, men inte för mycket. Det gäller att leva i nuet och njuta av varje liten nanosekund. Tänker man för mycket på det förgångna eller framtiden kan man aldrig bli lycklig. Det är klart man kan planera, men man ska inte lägga för mycket tid vid det. Det är här och nu som gäller. Det är just nu vi lever.
