I-landsproblem # 437
Medan jag sitter här i min enkla vrå, lyssnandes till tonerna från Jack Penate får jag bevittna, eller "tjuvslyssna" till ett av min moders många telefonsamtal. Detta samtalet är mellan henne och min fader och rör sig om min blogg. De har fattat ett intresse för den vilket är hemskt då de märker att jag kommer driva med och använda dem mycket i mina texter. Varför? De är ganska roliga att skriva om. Tänker man efter så kan man skapa många historier kring saker du hittar på. Men det är inte detta som är mitt ilandsproblem, nej att de läser min blogg kan jag möjligtvis stå ut med, det är faktumet att vi har lövtunna väggar i detta hus. Hade vi haft en liten gnutta ljudisolering hade jag aldrig behövt lyssna till konversationen i rummet bredvid som bestod av skratt och kommentarer angående bl.a. det jag skriver här. Möjligtvis att det kan vara bra med tunna väggar ibland, jag menar jag har fått reda på många hemligheter genom att bara sitta i rummet bredvid och låtsas sova.. Men ibland är det jobbigt. Jag vill ju inte att de ska höra vad jag säger när jag pratar i telefon, men det är okej att jag hör vad de säger!
Så kanske förstår ni mitt problem. Inget att skryta med egentligen, tänk på barnen i Afrika. De har kanske inte ens väggar att tjuvlyssna på sina föräldrar genom.....
God afton medborgare!
Så kanske förstår ni mitt problem. Inget att skryta med egentligen, tänk på barnen i Afrika. De har kanske inte ens väggar att tjuvlyssna på sina föräldrar genom.....
God afton medborgare!
Fenomenet "herrar i medelåldern"
På senaste tiden har jag börjat fundera över herrar i medelåldern. Vad får mig att fundera över dem tänker ni, de kan väl inte vara speciellt intressanta. Nej säger ja, de är de inte, men de utför en aktivitet jag finner oerhört intressant. Jag sitter själv med facit i hand och har en pappa i medelåldern (ursäkta pappa, men det är faktiskt sant). På senare tid har jag mer och mer hört honom yttra orden: "Okej, men då åker vi till tippen i helgen". Att åka till tippen har på något vis blivit ett helgnöje. Hur kan det vara det? Att åka och slänga skräp och dessutom behöva betala för det kan väl inte vara något speciellt? Kanske ser han detta som en höjdpunkt i veckan. Att få åka iväg och göra sig av med gammalt skit. Nu är det ju faktiskt så att vi renoverar i och för sig och behöver åka iväg, men endå. Sen har jag hört många andra gubbar (ursäkta, medelålders män) som också åker till tippen. Med ögon som gnistrar av längtan yttrar de orden. De är som små barn som precis har fått en slickepinne (klubba då alltså).
Dessa herrar i medelåldern kommer nog fortsätta chockera mig med sin längtan efter att se skräp förstöras. Jag funderar på om jag ska fortsätta forska i detta fenomen, men jag vet inte riktigt om jag orkar. När allt kommer omkring har vi alla olika nöjen. Känner ni igen detta beteende är jag öppen för fler diskussioner kring ämnet, så bara hör av er om ni har något mer att tillägga!
Under tiden får jag väl helt och hållet acceptera att min kära fader är intresserad av att slänga sopor. Bra att du är miljömedveten i alla fall!
So long, flaggstång
Dessa herrar i medelåldern kommer nog fortsätta chockera mig med sin längtan efter att se skräp förstöras. Jag funderar på om jag ska fortsätta forska i detta fenomen, men jag vet inte riktigt om jag orkar. När allt kommer omkring har vi alla olika nöjen. Känner ni igen detta beteende är jag öppen för fler diskussioner kring ämnet, så bara hör av er om ni har något mer att tillägga!
Under tiden får jag väl helt och hållet acceptera att min kära fader är intresserad av att slänga sopor. Bra att du är miljömedveten i alla fall!
So long, flaggstång
Bakgrundsmusik
Jag kom mig till att minnas en intressant konversation som ägde rum några år tillbaka. Jag och min kompis diskuterade vad vi hade velat ha om vi kunnat få det. Vi kom fram till bakgrundsmusik, sådan som finns i alla filmer. Tänk att få gå ett helt liv, men en melodi som passade perfekt, just till varje tillfälle. En låt för varje känsla, det hade varit underbart. Jag har på senare tid fått erfara att musik är den bästa terapin som finns (jag har vetat detta otroligt länge, men varje gång jag behöver den så känns det nytt). Tänk så fantastiskt det är att det faktiskt finns musik för varje tillfälle! Det är bara att tacka våra kära musiker för deras extraordinära jobb, och med hjälp av diverse bärbara musikenheter eller varför inte vårt eget nynnande, kan vi komma ganska nära drömmen om bakgrundsmusik till livet.
Avsaknaden av bilder
Har under de senaste dagarna märkt att det förekommer ytterst få bilder här i bloggen min. Alla vet ju att det är orden som är min starkare sida. Därför tänkte jag nu dedikera en bild till denna fredagnatt. Ni vet ju vad man brukar säga: En bild säger mer än tusen ord...
Meddelande till Fru Månsson, fru Månsson till informationen
Skapa dig en egen blogg mamma! Sluta läsa min!!! Håll dig till "Allas". Det är bättre!
Äntligen
Jag säger som Gert Fylking: ÄNTLIGEN!
Med risk för att få en nördstämpel såhär vid mina snart nitton levda år, funderade jag en nanosekund på om jag skulle utelämna informationen som fick mig att utbrista detta glädjerop, men då jag är av den pratsamma naturen och väldigt gärna vill dela med mig av mitt liv, väljer jag att avslöja min information. Jag har fått den nya Harry Potter boken.. Hehe... Man måste ju liksom läsa klart alla, hehe. Det är ju kult, eller i alla fall någonting beroendeframkallande, JAG MÅSTE FÅ VETA HUR DET GÅR MED HARRY! Så döm mig inte! Det är många som läser Harry, väldigt många och jag är inte så gammal, faktiskt. Jag gillar sagor, jag har mitt barnasinne kvar ( jag är ju praktiskt taget fortfarande ett barn) så håll era spydiga kommentarer för er själva. Jag kan faktiskt ta och meddela att det var min käre kollega David som berättade om bokens releasedatum. Han berättade också att han funderade starkt på att ta på sig en mantel, sina glasögon, en hatt och en trollstav för att köa utanför affärerna i Höganäs 00.00 på natten. Bara för att få känna doften av de nya exemplaren tryckta på den finaste blanden. Okej, han kanske inte uttryckte det så, och det där med klädnaden kan ha varit jag som kom på. Kontentan av det hela var i alla fall att David också skulle köpa boken, så jag är inte ensam. Huruvida han nu har gjort det har jag ingen information om, det tåls att undersökas. Boken kommer sparas till jullovet då jag har två andra böcker jag måste läsa ut. Men Harry, jag kommer snart! Vänta bara, vänta bara!
Med risk för att få en nördstämpel såhär vid mina snart nitton levda år, funderade jag en nanosekund på om jag skulle utelämna informationen som fick mig att utbrista detta glädjerop, men då jag är av den pratsamma naturen och väldigt gärna vill dela med mig av mitt liv, väljer jag att avslöja min information. Jag har fått den nya Harry Potter boken.. Hehe... Man måste ju liksom läsa klart alla, hehe. Det är ju kult, eller i alla fall någonting beroendeframkallande, JAG MÅSTE FÅ VETA HUR DET GÅR MED HARRY! Så döm mig inte! Det är många som läser Harry, väldigt många och jag är inte så gammal, faktiskt. Jag gillar sagor, jag har mitt barnasinne kvar ( jag är ju praktiskt taget fortfarande ett barn) så håll era spydiga kommentarer för er själva. Jag kan faktiskt ta och meddela att det var min käre kollega David som berättade om bokens releasedatum. Han berättade också att han funderade starkt på att ta på sig en mantel, sina glasögon, en hatt och en trollstav för att köa utanför affärerna i Höganäs 00.00 på natten. Bara för att få känna doften av de nya exemplaren tryckta på den finaste blanden. Okej, han kanske inte uttryckte det så, och det där med klädnaden kan ha varit jag som kom på. Kontentan av det hela var i alla fall att David också skulle köpa boken, så jag är inte ensam. Huruvida han nu har gjort det har jag ingen information om, det tåls att undersökas. Boken kommer sparas till jullovet då jag har två andra böcker jag måste läsa ut. Men Harry, jag kommer snart! Vänta bara, vänta bara!
Strindberg - Ett språkligt geni
En fantastisk beskrivning av Sthlm, ett fantastiskt språk. Strindberg har verkligen imponerat på mig. Med sin stilistiska säkerhet har han fått mig att fastna vid hans texter. Trots sitt hat mot kvinnor (som jag måste bortse från) är hans noveller och texter genialiska. Jag känner hur hela min skrivarlust börjar sättas igång igen. Inspirationen börjar komma tillbaka. Tänk att dessa författare ex. Strindberg, Dostojevskij, Austin etc. lyckades framhäva sina buskap på ett så vackert sätt. Alla texter är en lek med ord, de följer i munnen som en god karamell man aldrig vill ska ta slut. De har väckt mitt intresse till liv. Det är detta jag är född att göra. Jag har hittat mitt öde!
Produktiviteten gör comeback!
Äntligen! Min produktiva sida är tillbaka. Inom loppet av två dagar har jag (under håltimmar & delvis hemma) lyckats: skriva klart ett geografiarbete, ett fs-föredrag, en tyska sammanfattning, hämtat fakta om Berlin, gjort Franska läxa + pluggat matte. Jag känner mig nöjd med tanke på hur mycket jag kom efter p g a sjukdom.. Äntligen, äntligen!
Jag känner hur jag bara vill skriva, jag hoppas bara att ínspirationen till boken kommer komma snart igen också, annars blir kanske Dalling sur på mig....
Vill ägna en tanke till mitt kära plommonskott Sara som ligger på sjukan med lunginflammation! BLI FRISK!!!!
Min hund, nästan vegeterian
Ikväll har jag dinerat. Det gör jag varje kväll, men inte alltid samma föda. Idag dinerade jag fil med banan och nasse-frö (linfrö). Anledningen till att jag inte åt samma som min kära familj dvs kyckling var att jag inte var sugen på det. Ibland är man inte det, faktiskt. Efter denna delikata måltid tog jag mig friheten att dinera lite vindruvor. Dessa vindruvor fick jag inte avnjuta själv, nej jag har en hundracka som praktiskt taget älskar vindruvor (och alla andra frukter och grönsaker för den delen). Jag är stolt över min hund, som tänker på att äta en varierad kost utifrån tallriksmodellen. Det jag däremot blir trött på är att hon tvingar mig att mata henne, hon är nämligen ganska lat.. Nåja, huvusaken är att hon får i sig näring, även om det då innebär att jag måste mata henne.
Gokväll!
Slår ett slag!
Slår ett slag för Plain White T's! Mycket bra låtar som tåls att lyssna på inte bara en, utan flera gånger. Slår även ett slag för dem som står på egna ben och för Luleå tekniska universitet där jag kanske kommer befinna mig nästa år.
Impuls
Efter nationella provet i svenska begav jag, Linda och Michel oss av till hårakademien där Michel och Linda skulle klippa sig. Dagen till ära var det även gratis där och de såg fram emot sin klippning. Jag däremot såg fram emot att titta på när de klippte sig. Jag tänder inte på hårklippningen eller så om ni tror det.. Jag ville faktiskt bara vara lite sällskaplig och följa med. Dagen slutade i alla fall med att jag också hamnade i en frisörstol och fick en oerhört fin ny frisyr. Kortare, krylligare och med lite lugg. Tjejen som klippte mig gjorde ett mycket bra jobb och jag blev jättenöjd. Tänk vad lite impulser kan leda till!
Jag är ett offer
Jag är ett offer för den markabla sanningen vi idag kallar internet.... Fan också rent ut sagt. Vad är det som får mig att uttrycka sådan förakt för detta fenomen och vad är det som får mig att använda sådana "starka" svordomar? Jo, jag har återaktiverat min facebook..... Varför skulle jag falla offer för detta? Jag hade klarat mig så länge utan denna sida, jag var inte beroende längre... Trodde jag. Längtan efter Pacman blev för stor. Jag ville bara spela. Sen när jag väl hade loggat in och spelade dog jag dirket. Ödets ironi! Något jag så länge saknat och var bra på, drog mig vid näsan och vann över mig. Jag ska nu försöka att inte spela mer pacman och ägna mig och viktigare saker, som att snoka runder på bilddagboken....
Starlight Express
En bil kommer lastad, med en äldre dam, en medelålders dam, en dam som snart är i medelålder och en ung fröken i sina bästa år. Denna bil skulle ta oss till Gbg ochb musikalen "Starlight Express".
Vi var framme i staden med Balder som ansikte klockan 12.00 och begav oss mot avenyn för att hitta en plats att förtära föda på. Det blev en mysig restaurang (Juliens). Personalen var väl inte sådär trevlig, men maten var i alla fall god. Efter maten inhandlades det godis och vi begav oss mot Skandinavium. Vi kom in, köpte ett programblad och väntade tills dörrarna öppnades.
Väl inne märkte vi att jag hade varit så fenomenal när jag bokat biljetterna att jag fått platser precis bredvid scenen. Vi satt praktiskt taget i stjärnornas knän!
Musikalen började och direkt blev vi hänförda av dess glans. Magnifik musik à la Andrew Lloyd Webber och fantastisk akrobatik på rullskridskor. En musikal om ett barns fantasier, med leksakståg i huvudrollen, kan det bli mycket bättre? Ett race med äran som pris och ett bevis på att vem som helst kan vinna, bara man tror på sig själv och kämpar för sin sak. Jag är helnöjd med detta och tackar damerna så mycket för deras sällskap. I vår blir det opera i Malmö!
Vi var framme i staden med Balder som ansikte klockan 12.00 och begav oss mot avenyn för att hitta en plats att förtära föda på. Det blev en mysig restaurang (Juliens). Personalen var väl inte sådär trevlig, men maten var i alla fall god. Efter maten inhandlades det godis och vi begav oss mot Skandinavium. Vi kom in, köpte ett programblad och väntade tills dörrarna öppnades.
Väl inne märkte vi att jag hade varit så fenomenal när jag bokat biljetterna att jag fått platser precis bredvid scenen. Vi satt praktiskt taget i stjärnornas knän!
Musikalen började och direkt blev vi hänförda av dess glans. Magnifik musik à la Andrew Lloyd Webber och fantastisk akrobatik på rullskridskor. En musikal om ett barns fantasier, med leksakståg i huvudrollen, kan det bli mycket bättre? Ett race med äran som pris och ett bevis på att vem som helst kan vinna, bara man tror på sig själv och kämpar för sin sak. Jag är helnöjd med detta och tackar damerna så mycket för deras sällskap. I vår blir det opera i Malmö!
Höst
Nu är det fan tommen riktig höst! Det känns underbart att vara ute och gå i friska luften, mötas av alla naturens färger och bara uppskatta de små sakerna naturen bjuder på. Hur kom jag till denna insikten? Jag var ute och gick med hunden, lyssnade på Simon & Garfunkel och hade mycket att reda ut uppe i hjärnkontoret. Då jag var mitt uppe i livliga funderingar, slog det mig att jag inte alls brydde mig om var jag var. Jag stannade upp, tittade mig omkring och bara njöt. Tänk att så lite kan ge så mycket glädje.
R Ä V
Igår bar det av till staden för lite glatt firande av de sista dagarna i frihet. Kvällen började med för-fix hos Sofia med Michel och ett gäng tjejer. Supertrevligt! Efter detta beger vi oss ner till bussen och vad ser vi springa omkring där om inte en RÄV!!!!! Vad gjorde en räv där? Jag visste knappt att det fanns rävar nere i vår lilla skog och än mindre att den fanns vid busshållplatsen! Den sprang runt som om den letade efter nått, kanske borttappade busspengar? Hade den frågat mig hade den kunnat låna, jag är inte sån. Jag blev så facinerad av detta djur och orsaken till att den var där, så jag var ganska sugen på att leta reda på den och skippa stan, men så blev inte fallet.
Efter en trevlig kväll på stan kommer Sofia till mig vid 02.30 och sover här. Då berättar hon att hon blivit slagen i ryggen med ett blodigt baseball-trä! Det gjorde dock inte ont, men endå! En galning gick runt med ett blodigt baseball-trä och slog i rutor och allt möjligt och det där blodet måste komma från något!!
Det var en konstig och underlig kväll som blev mycket lyckad! Ska nog gå ner till busshållplatsen nu och se om jag hittar den där räven. Undrar vad han gör ju!
Efter en trevlig kväll på stan kommer Sofia till mig vid 02.30 och sover här. Då berättar hon att hon blivit slagen i ryggen med ett blodigt baseball-trä! Det gjorde dock inte ont, men endå! En galning gick runt med ett blodigt baseball-trä och slog i rutor och allt möjligt och det där blodet måste komma från något!!
Det var en konstig och underlig kväll som blev mycket lyckad! Ska nog gå ner till busshållplatsen nu och se om jag hittar den där räven. Undrar vad han gör ju!
