Tiden flyger förbi
"När firar bina jul?.... När julen är för-bi!... Hmmm, ja kanske inte så kul, men jag kom att tänka på det när jag valde rubrik för dagens ämne, nämnligen tid. Jag har nu (imorgon) jobbat tre veckor på plantskolan och har endast två veckor kvar. Var tar tiden vägen egentligen? Den måste ju ta vägen någonstans! (Minns att jag hade en diskussion med en ung herre om döden för ett tag sedan. Jag sade samma sak om att dö som jag nu tänker säga om tiden, Den kan inte bara försvinna! Tiden måste ju lagras någonstans, den är kanske som plast eller papper od, någonting vi återvinner för att sedan återanvända! Kanske lever vi just nu ut den tid som en gång var då dinosaurier levde! Kanske har den tiden vi lever i nu redan varit?! (Woooow, vad det gick att bli djup/idiotförklarad på samma gång...) Men jag menar faktiskt lite allvar med det jag säger. Tiden rinner ju bara iväg och det finns inte en enda chans att stoppa den ( om man nu inte har en tidsmaskin, vilket jag inte tror någon har. Har ni det hör av er till mig!)
Ni kanske inte tror jag har någon poäng med detta lilla meddelande, men det finns faktiskt en! Ta vara på den tiden ni har! Njut av den och kanske i vissa fall slösa lite med den ibland. Man kan ju inte gå runder och vara rädd för att t.ex. dö hela tiden (någonting jag börjat lära mig), för då missar man ju hela den grejen som kallas att leva.
Natt 01.39
Snart är helgen slut, eller kanske inte, men det känns så. Snart är det jobb som gäller, men efter det kommer det ledighet och sen jobb, sen ledighet osv. Jag funderade lite på det jag och Maxine satt och filosoferade över innan idag, det där om att bli vuxen. För när blir man egentligen det? Måste man bli vuxen? Nuförtiden blir inte folk vuxna lika tidigt som förr, för man behöver det inte. Förr må det ha varit så att det behövdes, men inte nu. Fråga mig inte varför, det bara känns så. Ansvaret ligger inte lika tungt på våra axlar, även om det känns så ofta. När ska du egentligen växa upp? Frågan är om man verkligen behöver det. Är det inte okej att vara lite sådär småbarnslig ibland och bara leva ut hela sin barnslighet? Att ibland släppa fram barnet inom sig och glömma just allt ansvar. För det är kanske så, att man inte klarar av alla hinder i vardagen om man inte vågar glömma dem ibland och faktiskt bara va. Så det där om att bli vuxen är kanske inte så läskigt, bara man har barnasinnet kvar.
Världens miss
Midsommarafton
Jag önskar i alla fall alla en trevlig midsommar (orkade inte bli vidare poetisk inatt, därav det tråkiga inlägget)
I'm the one and only snail-saver!
Har precis varit ute och gått en lång runda med Sofia. Frisk luft och en vacker kväll mötte oss då vi steg utanför dörren. Det var riktigt, riktigt mysigt. På vägen mötte vi många sniglar. Mördarsniglar och vanlig sniglar med hus. Jag (som är en sann djurvän) räddade alla dessa sniglar(de med hus) från att dö. Varje snigel jag såg mitt på vägen satte jag vid vägkanten. Visst de kanske var påväg någonstans, men de fick i alla fall leva lite längre. Jag känner mig nöjd med mig själv, jag har gjort nytta idag. Det är väl bara Sofia som kan klaga lite så i och för sig, för promenaden tog lite längre tid, men jag känner mig som en sann hjälte!
Akta er för sniglarnas (de med hus) beskyddare, Friduus!
Kvinnlig- & Manlighetstest
Jag gjorde precis ett kvinnlighets- och manlighetstest. Såhär blev resultatet:
Manlighet
Din poäng: 19
Du är antingen en pojke i 10 årsåldern eller så är du väldigt omanlig.
Trots att manligheten under få, korta, och inte viljeutlösta tillfällen lyser igenom så är du inte manlig.
|
När det gällde kvinnligheten var det lite oklart eftersom jag kände att flera svar stämde bra, jag gjorde testet två gånger och fick två olika svar. Jag måste alltså vara en blandning av dessa två. Min slutsats är alltså att det går att vara en blandning. Jag har även gjort ett liknande test på psykologin i skolan, vilket också visade att jag var en blanding. Nu är det återigen bekräfta; JAG ÄR EN BLANDNING! (bara för att upprepa mig onödigt många gånger)
Ciao
Human at work
Jag tillbringar just nu mitt sommarlov på en plantskola (okänd ort). Där arbetar jag från 7-16 varje dag. Detta innebär att jag måste masa mig upp redan 06.10 för att hinna i tid. Och jag som inte är någon morgon-människa! Hur klarar jag av det?! Jag som är Kalle Anka i egen hög person, har världens sämsta humör när jag vaknar, jag klarar av detta. Ibland är jag t o m förvånad över mig själv. Men det är väl så att jag bara vet att jag måste göra det. För jag kan inte bara ignorera min uppgift och lämna allt. Jag har själv valt detta, fem hela veckor. Jag måste göra det, för min egen skull. Jag måste klara av det, det är ännu ett hinder som ska röjas ur vägen. Till råga på allt, så innebär mitt arbete inte så mycket prat alltid, nej det beror helt på vilka man arbetar med. Jag har jobbat två dagar och redan har jag varit tyst mer än jag varit på ett helt år (om man inte inkluderar sömn då, även om jag inte ens är tyst då). Mina vänner tror mig säkert inte; du vara tyst?! Skämtar du? Årets skämt! Vinnaren är ingen annan än jag. Men jag är tyst, riktigt tyst. För det finns ingenting att prata om. Jag är en robot, jag tänker inte på vad jag gör. Jag är nog inte ens där, vid krukmaskinen, jag är någon helt annanstans. Tankarna lever ett eget liv, fantasin rycker in och hjälper mig klara av det. Så är det nog för många av mina kollegor. För inte kan det vara kul att stå dag ut och dag in vid en krukmaskin och sätta växter, trycka jord och lava?
Nej ibland är det inte lätt att vara människa, men det är just människan som får det att bli lätt, och svårt.
Sommarlov
Kvällen igår spenderades hos Sofia. Det var trevligt och det känndes att vi verkligen hade lov nu. Människor kom och gick och nästan hela tiden fanns glädjen över ledigheten där. Maxine var trött, men stod ut endå. Hon är en klippa hon!
Som vanligt blir jag väldigt tankfull varje gång jag slutar skolan. Det är ett år som avverkats, ett år som aldrig kommer tilbaka. Men som jag sagt så många gånger tidigare och som min mamma alltid säger till mig, så kan man inte leva i det förgångna. Man kan inte heller leva i framtiden. Det är i nuet vi ska leva. Jag vet att jag har skrivit det förr, men jag tänker på det ofta. Att ta vara på dagen. Att leva ut varje liten minut. Om min mentor hade läst detta nu, hade väl "uppsatsen" fått ett svagt G. För många upprepningar hade hon sagt. Men nu ska jag inte tänka på skolan. Jag ska inte tänka på alla de jag kanske inte kommer träffa i sommar, nej jag ska tänka på vad jag ska göra och vad som är bra för mig. Innan jag gör detta ska jag dock reda ut lite saker först. Man kan inte börja på en ny kula förrens man rensat ut sin garderob.
2 dagar kvar i 2:an
Livet har verkligen börjat nu, jag är inte sex år längre, även om jag ibland önskar det. Men man måste tänka framåt, men inte för mycket. Det gäller att leva i nuet och njuta av varje liten nanosekund. Tänker man för mycket på det förgångna eller framtiden kan man aldrig bli lycklig. Det är klart man kan planera, men man ska inte lägga för mycket tid vid det. Det är här och nu som gäller. Det är just nu vi lever.
En önskning
När jag var liten önskade jag alltid att jag skulle kunna flyga precis som Peter Pan. Det var min högsta önskan. Att vara fri, att kunna betrakta världen uppifrån, utan att någon såg ner på mig. Ibland önskade jag även att jag kunde andas under vattnet. Det var ju så fridfullt där under. Jag brukade bada minst 2 timmar i sträck när vi var på stranden och 90 % av den tiden var jag under vattnet. Där hörde jag ingenting. Det var ingen som pratade med mig, det var ingen som ville ha någonting av mig, jag var i min egen värld. Det var skönt att fly undan, man behöver det. Ibland är vardagens problem alldeles för svåra att ta itu med. Ibland är det bara jobbigt att ta itu med dagen. Varje dag händer nya saker som får en att undra, fundera och ibland må ganska bra. Fast det beror ju på vad man tänker på också. Många gånger är det ganska jobbigt att tänka. Det är därför jag gör det så lite.. Men ibland finns det gånger då jag tänker till väldigt ofta. Gånger då det verkligen behövs och gånger då jag aldrig skulle tänkt. Det finns ju någonting som heter tänk först och prata sen. Jag följer det exemplet 99.9% av gångerna jag pratar. I början trodde jag det var bra, att alltid tänka först. Men på senare dagar har jag kommit på att man fakiskt måste agera först ibland. Ibland är det inte tanken som löser allt. Därför säger jag: Vill DU ha någonting, agera. Agera, visa, prata. Allting du gör kan rinna ut i sanden och då är det inte värt någonting längre. Det är de där små ögonblicken vi minns, det är dem som får oss att må bra och dåligt. Ta vara på dagen och njut av varje sekund. Försök att ta dig i kragen, det är dags att lämna fågelboet nu.
Gårdagen
Som sagt var det jättetrevligt igår, man fyller bara 18 en gång. Tack så jättemycket för alla fina presenter jag fick. Måste även tillägga att grannarna inte hade någonting att klaga på, de mitt emot sa till och med: Va? Nej vi hörde ingenting, hon får gärna lov att ha fester så ofta hon vill..... Det är ju ett bra tecken måste jag säga.
Kvällen är nu sammanfattad väldigt lite detaljer, men jag väljer att inte hänga ut någon, det vore väldigt oödmjukt av mig och jag ska ju jobba på ödmjukheten var det tänkt.
Ciao!
